Det blev som Siri ville, vi åt Picknickpannkakor ute i trädgården. Men sista pannkakan åt vi inne för Solen gick i moln och det var inte sådär varmt och skönt utan den. Jag åt en pannkaka…Siri åt resterande 4. Haha lite så vi delar upp det här hemma för tillfället. 

   
 Det är mysigt att göra utflykt även om det var i vår egna trädgård denna gång. 

Snart ska vi fixa iordning oss och hämta upp pappan på jobbet. Dax att mata änder och tvätta bilen tänkte vi. Även lite mat behöver handlas. Se you.

Första dagen på Siris första påsklov. Jag frågade om hon inte tycker det är lite tråkigt att vara hemma med en tråkig mamma. ”Men mamma du är inte tråkig! Vi pysslar ju och leker och idag ska vi ju äta picknickpannkaka ute” Haha ja hon kräver inte så mycket..tur det! Och ni kanske undrar vad picknickpannkaka är? Jo det är kalla pannkakor med sylt som vi ska äta ute i trädgården till mellanmål. 

Siri är väldigt nöjd över att få ha påsklov helt enkelt. 

På förmiddagen fick vi finbesök av svärmor Linda som kom hit en snabbaväng och firade mig:) Tack snälla Linda&Anders. 

Sen efter lunchen har jag och S läst igenom de böcker som vi inte hunnit läsa än, så vi får se om det bibloteket imorgon eller inte. Kanske får bli på onsdag istället. För jag känner mig som en tickande bomb så det känns ju lite bättre om även Fredrik är med. 

Just i detta nu ligger det massor med bröd på köksbänken, som tinas. Jag har rensat ut frysen på massa gammalt tråkigt bröd. Det får bli mat till änderna istället tänkte vi. Så när Fredrik slutar kl 17, ska vi hämta upp honom och åka till änderna. En biltvätt aka det bli också tänkte vi. 

  Självklart Rockar vi Sockorna idag, för vi tycker att alla är lika mycket värda och att alla ska få vara precis som dem vill vara. 
Nu ska vi ut i trädgården och njuta av solen. 

–Angelica–

Bara 4 dagar kvar tills vi kan säga att vi går på övertid. Känslorna i kroppen är lite här och där och jag tänker på allt efter förlossningen, dvs när vi får hålla vår bebis i famnen och bara se vem det är som sparkar i magen de senaste månaderna. Att få hålla en liten liten bebis som bara är våran. Att se Siri möta sitt lilla efterlängtade syskon för första gången. 

Jag har kikat igenom gamla foton från när Smulan var alldeles nyfödd. Helt underbart, så kändes det verkligen att hålla henne i mina armar. Att låta våra familjer träffa vår lilla skatt. 

Först ut var farmor vet jag, och sen mina föräldrar. 

  Visst är detta foto helt ljuvligt. En vaken Nyfödd Siri som bara är något dygn gammalt, men som direkt får ögonkontakt med sin älskade farmor. 
  En nöjd och trött Siri som vilar i Morfars trygga famn. 
  Jag kan även bjuda på denna osmickrande bild, men jag hade ju faktiskt fött barn för sisådär 28 timmar sedan. Vi hade kommit hem, landat i soffan och fått besök av fina Linda. 
  Jag minns exakt dendär känslorna av lycka som flög runt i hela kroppen på mig. Var lite trött men inte så farligt och levde i en lyckobubbla och lyckorus. Och den där förlamande tröttheten och gråtattackerna många pratar om, baby blues eller vad kallas det? Dem kom aldrig. Har inte kommit än faktiskt. Så jag hoppas på att slippa det även denna gång. 
  Här syns det inte så mycket men mer på dem andra fotona. Siri hade massor med ljus ljust hår när hon föddes. Vilket tydligen är lite ovanligt, vanligare med mörkt hår. 
Ååååh snart ska vi få mysa med bebis igen. Längtar helt otroligt mycket.