Tisdagar är en sån där dag jag försöker hinna med allt jag inte hann med på måndagen. Så även idag. Har snabbstädat nerevåningen..köket ska jag ta tag i snart innan jag börjar med lunchen. 

Idag blir det lax i ugn och pressad potatis. Supergott! 

Vid 14 hämtar jag Siri, hon har varit på barnens hus med dagis idag. Hon var så lycklig över att få gå dit idag, vaknade på ett strålande humör. Hon har blivit lite mer morgonpigg det senaste och det är faktiskt ganska skönt. För det gör att hon är på lite bättre humör när hon ska gå upp, tidigare ville hon gärna sova länge länge. Och de dagar vi fick väcka henne var hon inte någon sol direkt. Haha. 

Jag snabbstädade som sagt och är nu så fruktansvärt svettig. Längtar tills jag kan hålla mitt vanliga tempo utan att rinna bort. 

  Fruktansvärt skönt att hasa runt i mjukiskläder just nu. Blir lite jobbigt att vänja sig vid andra kläder sen igen. Magen har för övrigt sjunkit mycket senaste dagarna. Och längre ned kommer den inte! 
Tänk snart har vi en sådan här liten bebis igen. 

  Siri tre dagar gammal. 

Nu kan man väll verkligen säga att jag är höggravid och på bristningsgränsen. Det är många tankar och  känslor som flyger runt i huvudet och kroppen. Det är nära nu! 

• Spjälsängen renbäddad
• Vaggan bäddad
• Skötbordet fixat
• Babyskyddet och en tjockare filt står redo
• BB väskan till lillebror är klar
• Min väska är packad 
• Siris väska är klar

Ja det mesta är nog faktiskt ordnat för lillebrors ankomst. Sen har jag två projekt kvar att avsluta och det är stora garderoben och gästrummet som ska gås igenom. Får se om det hinns med innan eller inte. 

Rent praktiskt är det ju lite mer planering som ligger bakom denna gång. Siri och Rocky kommer köras ut till mamma å pappa och hinner vi inte det lämnar vi dem hos svärmor och svärfar. Så får mamma å pappa hämta där:) (man vet ju inte riktigt hur snabb denna förlossning kommer vara…eller långsam. Mamma är pensionär och är på så vis hemma nästan varje dag vilket gör att det nog blir lättast för henne att agera hund och barnvakt. Och jag måste åka in vid första känningarna pga att jag måste få antibiotika intravenöst helst fyra timmar innan bebis kommer ut. Detta beror på min GBS som jag har denna graviditet (grupp b streptokocker). 

Förlossningsbrev skrev vi inget sist av anledningen att vi litar på att personalen på plats kan guida oss. Och det gjorde dem verkligen. Så vi har inte skrivit något denna gång heller. Det enda jag måste säga till om (fast det står i journalen) är just antibiotikan och sen även att jag absolut inte vill ha någon sovdos. Jag var nämligen bara öppen 1cm när vi kom in förra förlossningen och jag var så galet trött efter att inte vilat något den dagen, jag fick då en sovdos som skulle sövt mig på någon halvtimma, men två timmar efter så var jag fortfarande vaken men väldigt groggy och det hängde i nästan hela förlossningen, ja lustgasen bidrog nog också. Men nej tack till sovdos! Listgas? ja tack gärna! 

Rent praktiskt så är det lite mer trixande denna gång. Och det är lite stressande för mig, men Fredrik han tar det lugnt han…än så länge. Får väll se sen om han när det väl är dags..virrar runt med diverse obetydliga saker innan vi åker in. 

”Eh tandkräm?” Håller upp tuben

”Det har jag packat! Kolla listan på kylen istället!”

”Alvedon?” Stod inte heller med på listan. Haha

Ja han blev lite förvirrad helt enkelt. Men när vi väl kom in till förlossningen och allt drog igång på allvar, ja då var Fredrik min klippa! Han var bäst och utan honom hade jag troligtvis gett upp! Han har berättat i efterhand att jag liksom blundade nästan hela förlossningen och att han faktiskt lyckades somna lite mellan värkarna. Kanske inte så konstigt för vi var inne i förlossningsrummet ca 8-10 timmar innan Siri kom. Mitt starkaste minne(ja det minne jag inte förträngt) är i det ögonblick då Siri kommer ut. Jag slår upp ögonen och tittar ut genom fönstret och ser att solen lyser. Så Siri är vår lilla sol helt enkelt. 

Vi får se om man kan jämföra förlossningarna efteråt sen eller om dem kommer att vara helt olika. Det återstår att se. Men jag ser fram emot förlossningen mer denna gång. Och jag hoppas att jag kan vara mer vaken och inte så inneslutande som jag blev sist. Det blev inte mycket prat eller skratt mellan värkarna kan jag säga. Och när jag hör att en del är uppe på benen och dansar m.m eller äter osv ja då vet jag inte riktigt för jag ville inte äta, då kräktes jag, jag kunde inte stå upp för då gick kroppen av..japp mensåattdet kanske blir annorlunda denna gång. 

I går när vi satt och pärlade jag och Smulan så la hon sin hand på min kind och lutade sig mot mig och sa ”jag kan inte fatta att jag snart får min lillebror, jag kan bara inte fatta det!” Och så log hon det nöjdaste lugnaste leendet någonsin. Hon längtar så så mycket och jag hoppas att hennes förväntningar på hur det är att få ett syskon faktiskt stämmer överens med verkligheten.  Kommer det ut en liten som är lika nöjd och lugn som hon själv var, ja då blir det inte så värst jobbigt, men man vet aldrig. 

Nej nu ska jag ta tag i denna dag och städa nerevåningen lite. Hur förvandlas detta hem till kaos varje dag??