Kategori: Från Hjärtat

Vår Alla ❤️ Dag

På morgonen hittade barnen var sina små hjärtepåsar i sitt rum.

I Algots låg det en leksak, två burkar lera och några chokladhjärtan. I Siris fanns det galaxslime, badbomb, presentkort till mammas Spa och såklart chokladhjärtan.

Dem blev så himla glada, och det är så fint att uppvakta dem lite extra en dag som denna.

Jag kom ner och hittade en fantastisk blombukett och choklad av Älsklingen och barnen. (Fredrik fick inget…jo massa kramar dock) Jag fick alltså en Draumur Angelica Edition. Vad är då detta kanske ni undrar?! För att göra en kort historia lång så kan jag säga att isländskt godis är fantastiskt gott, i synnerhet chokladen..den är outstanding! MEN nästan all choklad innehåller lakrits…jag avskyr lakrits!! Så Fredrik har alltså skurit bort lakritssträngarna ur denna Draumur. Höjden av lycka!

Efter frukost fixade vi iordning oss gick ut och hämta posten där barnen hade en liten överraskning. Den tackar vi så hemskt mycket för. Siri älskar att få egen post!

Och när vi lämnade av Rocky på Lidéns så kom farmor och farfar med en present i form av presentkort på tre Får. Mer om det nedan.

Vi åkte till Stellas Lekland där det faktiskt inte var så extremt mycket folk, sportlovet till trotts. Vi mötte upp Elinor med familj och hennes syster och barn. Så himla mysigt att få spendera hjärtans dag med människor man tycker så där extra mycket om. Barnen lekte och höll igång i ca 3,5 timmar med ett lunchstop där mitt i.

Efter Stellas så åkte vi åter mot Tidaholm och där ville Siri såklart kila in på Tre Får och använda presentkortet. Som sagt en väldigt uppskattad present. Valet föll på en lol Surprise lillasyster, Algot fick en målarbok där man målar med vatten. Perfekt för honom som mer än gärna målar på både bord, golv och sig själv.

Hon har sån tur med sina lol, hon har endast en dubblett men dem dockorna har ändå inte samma funktion eftersom en gråter och en kissar. Idag fick hon en ny lillasyster, en som hon verkligen velat ha! Sån himla tur.

Väl hemma lektes det med lol, slime, lera och målarboken. Efter blev det dags för spa, men om det kan ni läsa om i inlägget nedan.

Summa sumarum, den här dagen var grymt bra! Jag älskar våra onsdagar!

SPA

Siri fick bland annat ett presentkort på •Mammas SPA• i sin lilla Hjärtansdags påse tillsammans med en badbomb. Hon blev överlycklig. Det var så längesen vi fixade spa här hemma.

-badbomb✔️gurkskivor på ögonen✔️gurkstavar✔️marshmallows✔️vindruvor✔️bubbelvatten✔️tända ljus✔️mysig musik✔️

Och i detta fall även en såpbubbelmaskin.

Det krävs inte mycket för att göra kvällsbadet extra mysigt.

”Världens bästa spa mamma!” Sa hon massor av gånger. Det värmer så otroligt mycket. Sen när hon hoppade ur badkaret sa hon ”eh jag har ju bokat rum för kvällen här också” så då fortsatte vi vårt skådespel helt enkelt. Så nu ligger hon här hemma i sängen och leker att hon är en gäst på vårt spa och hotell.

En perfekt avslutning på vår Alla ❤️Dag.

Den Rosa Månaden

Vi har nu gått in i november och den rosa månaden är förbi, ja rent kalendermässigt. Men cancer gör sig påmind och är ständigt närvarande för många människor hela året om. Oktober månad är så oerhört viktig  för att uppmärksamma och samla in pengar till cancerforskningen samt att förebygga. Så ni förstår att A L L A pengar är viktiga. Många bäckar små… helt enkelt. 


I år bär jag mitt rosaband för en alldeles speciell person i min omedelbara närhet. En person som fick ett besked i slutet av förra året som slog undan fötterna på henne och alla runt omkring. 

Hon hade drabbats av Cancer, bindvävscancer. Allt började med att hon kände en knöl i bröstet. På mindre än två månader hade hon genomgått en operation samt påbörjat sin cellgiftsbehandling.  

När hon fick reda på att den typ av cellgift hon skulle behöva skulle göra att hon tappade allt sitt hår, bestämde hon sig för att hon absolut ville ha en peruk. Jag fick frågan om jag kunde tänka mig att följa med och prova ut en. Och på Rapunzel hittade hon just sin peruk. Jag minns det besöket så väl. Och när peruken skulle beställas så fanns inte den  i lager, inte heller i de andra R butikerna. Den kortare varianten som hon testat fanns dock. ”Ja men varför inte ändra frisyr när man ändå måste? Jag tar den kortare!” Jag var såååå galet imponerad av hur hon bara tog makten över sitt hår och sitt liv på det sättet. 

De efterföljande månaderna var fruktansvärda och så dåligt som hon då mådde, det kan INGEN ens försöka att sätta sig in i. Och som tur är slipper dem flesta det! Jag är så tacksam för att vi har kunnat prata öppet om det mesta, allt kan jag inte förstå, men det allra mesta försöker jag förstå. 

Att stå bredvid och se på när någon mår så dåligt och gång på gång måste utsätta sig för samma gifter för att ha chansen till en framtid, för att Överleva! Var inte jobbigt, det var fruktansvärt. Och även om jag aldrig ville byta plats så önskade jag så att det bara var en mardröm och att vi skulle vakna upp från den. 

Jag kommer ihåg dagen då vi fick beskedet, det var hennes man som ringde. Och klumpen jag haft i magen flera veckor blev om möjligt ännu större när jag såg hans nummer för jag förstod då direkt att hon inte orkade ringa själv. Att beskedet hade slagit undan fötterna på henne. 

Jag sköt upp samtalet på tok för länge kan jag erkänna. För jag tänkte att om hon inte säger det själv så är det nog inte på riktigt. Nu i efterhand är jag besviken på mig själv att jag inte ringde direkt. För även om jag saknade orden hade ett samtal ändå kunnat ringas. Efter någon dag slog jag numret och ringde. Vi pratade om allt och inget, om cancerbeskedet, vi grät lite, vi pratade om vad nästa steg är osv. Efter samtalet kändes det så skönt att vi pratat utan att undvika det stora svarta monstret, cancer! Och helt ärligt tror jag att man MÅSTE prata om det! 

I somras var sista behandlingen med cellgift och äntligen visste jag att hon i alla fall skulle slippa kräkas, slippa bryta ner kroppen mer och mer för varje månad. Men efter avslutad behandling är det ju inte rosenrött. Det är då en annan kamp börjar, att hitta sig själv igen. Och jag lovar att finnas här för dig, ALLTID! 


I år bär jag mitt rosa band för dig min Älskade Systeryster Susanne. Du är min hjälte alla dagar i veckan! Att vi valde just dig till att bli en av Algots faddrar är ingen slump, du är och har alltid varit min stora förebild! Vi är många som står och hejar på dig, det du har  klarat är helt fantastiskt! Du har burit din peruk med en stolthet så stark, och du ser fantastisk ut både med och utan den! Jag vill tacka dig för många saker men framför allt vill jag tacka dig för att du släppt in mig, för att jag har fått ta del av det du gått och går igenom. När man står bredvid är man maktlös men att få vara delaktig har gjort mörkret lite ljusare helt enkelt. Du ÄR min HJÄLTE! 

Jag ÄLSKAR dig❤️

Mammaledigheten

…ja den börjar lida mot sitt slut verkligen. Imorgon startar inskolningen för Algot och på tisdag börjar jag jobba. 

Det känns sorgligt, sista gången (kanske) som jag spenderar så mycket tid hemma med mina fina barn. Sista mammaledigheten som jag kan njuta av att ha Siri och Algot hemma så mycket. Jag kommer längta ihjäl mig efter dem på dagarna. Även om Algot retar gallfeber på mig så gott som dagligen, han skrattar mig rakt upp i ansiktet när jag säger ”NEJ Algot!” Han hivar iväg leksaker högt och lågt och gärna på mig om han får tillfälle. Ja Algot har helt klart varit mer av en utmaning än Siri. Men jag älskar honom så mycket att det gör ont, han kan verkligen konsten att få mitt hjärta att smälta varje dag och dem tillfällena får dem lite jobbigare tillfällena att blekna helt. Han är den charmigaste, mysigaste och härligaste lille kille jag vet. 

Siri hon är fantastisk på alla sätt och vis och att få ha haft henne henne hemma mycket har varit underbart. Jag läste tillbaka på bloggen för några dagar sedan och hamnade på 2013-2014 och jag satt bara och log när jag läste om våra dagar tillsammans. Än så länge har vi sluppit allt vad trotsålder innebär och hon har ett hjärta av guld. 

Tänk att vi fått två helt fantastiska barn. Jag är förevigt tacksam ska ni veta. Och att jag fått spendera många dagar hemma med dem är jag så tacksam för. 

Men nu är det som sagt snart tillbaka till andra rutiner och ett stort nytt kapitel för Algot. Han ska börja dagis! Och Siri går sitt sista år på dagis för nästa höst börjar hon skolan. 

Nej nu ska jag resa mig ur soffan och göra varm choklad och rosta lite bröd. 

Jag har tänt lite ljus här hemma…visst är det härligt att hösten liksom är på intågande. 

Bröllopsdag nr 2

Pappersbröllop❤️

Tänk att det är två år sedan vi stod där framme i kyrkan och sa ja till att vara tillsammans för all vår framtid. Vi var tvugna att säga ”tills döden skiljer oss åt” men vi menade ”för evigt”, vilket man inte fick ändra på enligt kyrkans bestämmelser;)

Vår bröllopsdag håller jag hårt i för den blev precis som vi ville ha den. Vi gifte oss med dem 5 personerna som står oss absolut närmast närvarande.  Siri, min mamma & pappa, Fredriks mamma & pappa. 

Siri tyckte det var urtrist i kyrkan, hon satt där molloken på sin pianopall och nopprade brudslöja ur buketten. Men innan vi skred fram till Altaret var det mycket roligare. 

Då sjöng vi sånger och dansade runt. Och dem ögonblicken kommer jag aldrig glömma. Sötaste ungen i världen det där. 
Efter vigseln passade vi på att ta lite ovanliga kort. Då vi gifte oss i all hemlighet hade vi ingen fotograf men vi fick väldigt personliga bilder med mobilerna. 

En selfie med prästen i bakgrunden är inte alla som har. Haha. 

Världens bästa dag! SiriSmulan var som sagt inte så road under själva vigseln och det höll i sig även efteråt, tills vi kom hem då var hon den vanliga spralliga Siri igen. 

Dagen idag kommer vara lugn, vi firade ju bröllopsdagen redan i lördags, men mer om det sen. 

Grattis på vår dag Fredrik❤️

-fru Lidén-

Ett avslutat kapitel

Vi hade en ganska lätt start i typ två dagar, följt av en lång plågsam uppförsbacke som varade i över 6 månader, innan det planade ut. Men nu kan jag med viss glädje säga att Amningskapitlet är avslutat. 

När Algot föddes tänkte jag att jag absolut skulle Amma! Siri ammade tills hon var va 10-11 månader, och jag ville ge detsamma till Algot. Jag minns att det gjorde ont de första veckorna med Siri, riktigt ont precis när hon tog tag och någon minut, sen planade det ut och var mer eller mindre smärtfritt. 

De första dagarna spenderade vi på BB jag och Algot eftersom jag hade en infektion behövde Algot kollas lite extra. Dessutom hittade dem ett blåsljud på hans lilla hjärta vilket även det gjorde att vi fick stanna två dagar extra. På BB tyckte jag amningen fungerade bra han fick i sig lite av råmjölken och bröstvårtorna kändes inte helt krossade. 


Väl hemma började jag få ont vid varje amning, jag smörjde och luftade och gjorde allt. Inget hjälpte. Efter någon dag rann mjölken till och herregud! Två basketbollar var det, men Algot lyckades amma ändå…misstänker att han hade aningens litet tag dock. 


Efter några veckor blev det värre och värre, och sår!!! Fy sjutton säger jag. Varje amningstillfälle bestod av blod svett och tårar!! Och amningstillfällena avlöste varandra med knappt någon tid för brösten att vila. Han åt hela tiden! 
Fredrik åkte fram och tillbaka till Apoteket och jag testade Purelan, multimam balm, multimam kompresser, medela kåpor, snäckor, amningsnapp… ja you namn it. Jag vet inte hur många tubar och kompresser jag använde. Men dyrt kan jag säga! 

Jag började pumpa för att skona brösten och låta vårtorna läka lite. Men dem gjorde inte det. Dessutom läckte jag helt galet mycket…hela hela tiden. 

Amningen som fungerade så otroligt bra med Siri fungerade egentligen inte alls med Algot. Han var väldigt sällan nöjd och han ville som sagt äta mest hela tiden dygnet runt. 

Den där ljuvliga matkoman som Siri ofta somnade av inföll sig med Algot väldigt sällan. 

Men ibland så såg det ut så här. Och det är just för de där tillfällena…dem där guldkornstillfällena som jag valde att fortsätta amma. 

Vet inte hur många gånger Fredrik frågade om vi inte skulle testa ersättning. Men jag viftade liksom bort det. Amningen skulle ju funka! Det var ju så smidigt och så vidare…

Men en dag så gav jag upp och ringde Fredrik så han fick åka från jobbet och köpa ersättning. Jag stod helt enkelt inte ut med smärtan. Algot var inte alls med på noterna och vägrade mest ta flaska med ersättning. Så jag fortsatte härda ut, pumpa,amma och lida. Ammade med amningsnapp (jag testade ungefär 3 olika sorter, utan att hitta någon bra) så vi ammade väldigt sällan ute då det var ganska pilligt att få den där förbannade plastbiten på plats. Jag avskydde den där amningsnappen! 

Nu i efterhand förstår jag exakt varför jag inte sluta amma samtidigt som jag kan bli så irriterad på att jag inte slutade! För smärtan som jag stod ut med gjorde att jag inte alls kände det där lyckoruset när allt bara fungerade smärtfritt.

Jag minns känslan av panik inför att han skulle suga tag och jag minns att jag flera gånger inte ens vågade komma i närheten med bröstet. Även detta gjorde att det var svårt att amma var som helst, för det gick liksom inte dölja smärtan. 

Som om inte såren i sig var illa nog så fick Algot torsk/svamp i munnen och jag fick det på brösten och troligen även i. Kanske hade jag haft det redan från första början tack vare antibiotikan. Svårt att veta. Hur som helst så behandlades jag för just svamp och Algot med. Men inget fungerade. Vi testade vichyvatten, dactar,dactacort, cortimyc, diflucan osv.

Så 6 månader av smärta, febrilt googlande, överkonsumerande av diverse amningssalvor osv så började det kännas bättre. Jag sa hela tiden att jag ammar 6 månader denna gång sen får det vara slut på det. Men nu när vi var där vid den där milstolpen jag aldrig trodde vi skulle komma till så kändes det inte alls som om det var dags att sluta så Algot fortsatte att amma. 

Vid 4 månaders ålder testade vi lite puré och det gick ner. Så ganska snabbt åt han stora portioner och amningen glesades ut lite och jag tror det var just det som gjorde att brösten blev bättre, dem fick chans att återhämta sig helt enkelt. Ungefär nu bestämde han (liksom Siri gjorde när hon var i samma ålder) att endast vänster bröst dög. Så än en gång fick jag gå runt med en tennisboll och en handboll. 

Algot har alltid varit ett matvrak. Och när han var just 6 månader åt han mestadels mat på dagen, men ville gärna amma efteråt, även innan vila och så på nätterna.

Runt 8 månader började jag känna att det nog var på väg att upphöra med amningen men då helt plötsligt ville han amma mer och mer. Och nästan snutta sig igenom vissa nätter. Jag var T R Ö T T minst sagt. 

Så det blev längre amningsperiod än jag tänkt från början kan jag erkänna. Men nu så har amningen helt naturligt fasats ut och Algot har helt slutat. Det känns jätteskönt och inte det minsta sorgligt om jag ska vara ärlig. 

Jag är glad och stolt att jag stod ut så länge som jag gjorde samtidigt som jag tycker att ersättning självklart är lika bra som bröstmjölk. Men jag hade någon fixidé om att jag ville amma så så blev det. Det känns väldigt bra att Algot själv valt att sluta, ett väldigt enkelt avslut på så vis. Han börjar bli stor helt enkelt. Han är världens goaste lille kille. Så charmig att jag smälter och så galet söt att jag vill pussa på honom mest hela tiden. Älskade unge❤️

–Angelica–

1 år


Hipp hurra på din första födelsedag Älskade Algot!!! Jag kan inte förstå att du är 1 år redan!! 

En rolig liten plutt med glimten i ögat. Busig som få men världens mysigaste lillebror som gärna kramas och myser. Mamma är favoriten när det gäller mys och sömn. Siri & Pappa är favoriterna när det gäller bus och skoj. Nätterna går bättre och bättre, ja helt fantastiskt bra faktiskt. Somnar runt 21 och vaknar för morgon vid 8 tiden. Dagarna spenderas med att på alla sätt och vis försöka klättra i trappan eller leka med skohorn& paraplyer. Rockys vattenskål är även den en favorit att tömma. Som sagt en busig liten kille. Nu senaste veckorna märks det så tydligt att han vill prata, han försöker härma och öva. Han förstår väldigt mycket och har lärt sig massor, men AJ AJ har absolut noll effekt. Vi jobbar påt’

Hur firades då Algot på sina absolut första födelsedag?

Jo Siri trippade in med tårta(en virkad sådan) på sängen och sjöng ”Ja må du leva” innan det var dags för dagis för hennes del. Jag och Algot åkte och handlade, sen somnade han i bilen på väg hem och jag lyckades bära över honom till vagnen där han sov vidare ovanligt länge. På eftermiddagen hämtade vi upp Siri och åkte till Lindex där vi hittade ”galastassen” inför lördagens kalas. 


Vi passade även på att besöka Tre Får och där fick han både massa grattis och ett paket från Svante (så himla gulligt gjort!!) 


Vi åkte till Lidéns (där han såklart fick massa Hurra och Grattis) och hämtade upp Fredrik efter jobbet. Hem igen. 

Jag och Siri fixade ihop en tårta. Som Algot faktiskt fick smaka på. Men det där med att blåsa ut ljuset det hoppade vi över. 


Men att äta tårtan gick betydligt mycket bättre! sen fick han ta ett bad. Haha. 

Paket fick han också såklart…och dem var faktiskt riktigt roliga att öppna. 

Älskade lille Algot. Hur blev du såhär stor? 

Du var ju såhär liten nyss…ja typ igår faktiskt. 

Jag ska skriva ihop en liten tillbakablick sen tänkte jag och den kommer såklart upp på bloggen den med. 

På tåget!!

Det är i princip ett under att jag faktiskt sitter på tåget. Marginalerna var knappa kan jag säga. Men vi hann. Tur du körde Fredrik…phu. 

Vi kom iväg sent hemifrån (INTE mitt fel) sen när vi väl kom fram till stationen i Falköping efter vägarbete och några stoppklossar så sprang jag (inte så snyggt och inte så fort.. hehe) upp på spår 2 efter att ha kastat ett snabbt öga på tavlan med tågavgångar. Kommer upp….och det står Jönköping-Nässjö. Jag hinner tänka VAAA FAAAN…följt av Vart i helvete är MITT tåg. Innan jag kikar på det (klockan var 08.23..avgången på MITT tåg var 08.24) Frågar konduktören lite stressad som inte visste nått. Som tur var satt en dam och sa ”Ditt tåg kommer snart in på detta spår, du ser att det står under nästa tåg där borta” och pekar på tavlan. 

Tackade henne så mycket, sen skyllde jag på att jag inte hade glasögonen med mig…en vit liten lögn. Hehe. Sanningen var att jag var precis blockad efter en magsårsåkning in till Falköping följt av FEL tåg. Haha herregud! 

MITT tåg är då försenat och min språngmarsch var aningens…okej helt onödig. Där hade jag kunnat slippa eftersvettningarna med men icke. 

Kliver på vagn 11, jag hade plats 70. Men den existerar inte..jaha! Som tur var så var vi fyra vilsna själar som inte hittade våra platser. Vi vinglar bort mot första vagnen…halvt om halvt med hjärtat i halsgropen då jag avskyr att gå mellan vagnar när tåget rör sig. (Fredrik vet varför…) Hittar konduktören, hon menade på att det visst finns dessa platser. Vi dumförklarar henne lite snällt i huvudet och tänker nog allihopa. ”Den här damen har nog glömt sitt morgonkaffe” Jaja…vi ger det en chans. Vinglar tillbaka till vagn 11. Och vet ni…den hade en extra lönndörr..jaja det var kanske en helt vanlig tågdörrar i ett tåg från 1800talet. Men hur sjutton skulle vi veta det? Så nu sitter jag här på min plats i MITT tåg och försöker njuta av egentiden. Vad tror ni jag tänker på? Mina sötnosar såklart. Konstigt det där alltså att man inte kan koppla bort ibland. 

Tar en pinsam selfie i smyg…ja den blir inte bättre än såhär helt enkelt. Ögonbrynen är i verkligheten lika stora men då vinkeln inte var att tänka på så får det bli såhär.

Nu längtar jag till Göteborg där jag ska ha en fin dag med Systeryster. 

Hoppas ni får en finfin dag ni med. 

Vit Jul

För mig är en vit jul i bemärkelsen en alkoholfri jul helt självklar. Ni som känner mig vet att jag ju faktisk aldrig dricker i och för sig. 

Det är av många olika anledningar, bland annat för att jag absolut inte dricker tillsammans med mina barn. Vem kan liksom avgöra att någon ”dricker med måtta” ? som det så fint heter…eller ”men jag tar ju bara ett glas vin” eller ”några öl känner man ju inte ens av” Nej du som dricker det kanske inte känner av det…men har du funderat på hur din omgivning(den nyktra omgivningen) påverkas? Du anser säkert att du inte blir märkbart påverkad för att du inte sluddrar och ranglar fram eller blir stupfull. Men ett barn märker så lätt att något är annorlunda. Det kan vara blicken, kroppsspråket, andedräkten ja vad som helst som gör att ett barn känner sig otryggt. 

Jag står för att jag inte dricker! Alkohol har ingen roll i mitt liv och har inte haft det på säkert 6 år, och innan dess drack jag inte mycket heller. Jag gillar att ha kontroll på situationen och jag känner mig mer avslappnad när jag är nykter.

Men vi är alla olika och ja så är det helt enkelt. Jag hoppas dock att dem alra alra flesta tänker på barnen i första hand denna och alla kommande jular och inte nubben, vinet eller ölen! 

Helt galet att julen är en av de ”helger” där man har mest försäljning på Systembolaget! Det är sorgligt! Och jag minns så väl den där dagen när jag stod bakom kassadisken och hade en far och son(drygt 5år gammal) på andra sidan. Jag sa summan på allt pappan hade köpt och sonen utbrast ”Men pappa du sa ju att du inte hade råd med den där julklappen…men detta kostade ju mycket mer!” Jag ville bara gråta. Jag säger inte att man ska köpa dyra julklappar…men att däremot lägga tusentals kronor på alkohol inför julen som så många gör…det är för mig oförsvarsbart! 

Så älskade ni…snälla fira en vit jul ni också! För alla barns skull❤️

Grattis Linda❤️

Idag är det ingen vanlig dag, för det är Lindas födelsedag Hurra Hurra Hurraaaa!

Så stort Grattis på födelsedagen älskade du. 

Du är en en Kärleksfull Mamma, en Härlig Farmor, en Fantastisk Svärmor och en Mysig Extramatte och vi älskar dig ända till månen och tillbaka! 

Massa Pussar och Kramar från Fredrik, Angelica, Siri, Algot & Rocky