Kategori: Från Hjärtat

Mammaledigheten

…ja den börjar lida mot sitt slut verkligen. Imorgon startar inskolningen för Algot och på tisdag börjar jag jobba. 

Det känns sorgligt, sista gången (kanske) som jag spenderar så mycket tid hemma med mina fina barn. Sista mammaledigheten som jag kan njuta av att ha Siri och Algot hemma så mycket. Jag kommer längta ihjäl mig efter dem på dagarna. Även om Algot retar gallfeber på mig så gott som dagligen, han skrattar mig rakt upp i ansiktet när jag säger ”NEJ Algot!” Han hivar iväg leksaker högt och lågt och gärna på mig om han får tillfälle. Ja Algot har helt klart varit mer av en utmaning än Siri. Men jag älskar honom så mycket att det gör ont, han kan verkligen konsten att få mitt hjärta att smälta varje dag och dem tillfällena får dem lite jobbigare tillfällena att blekna helt. Han är den charmigaste, mysigaste och härligaste lille kille jag vet. 

Siri hon är fantastisk på alla sätt och vis och att få ha haft henne henne hemma mycket har varit underbart. Jag läste tillbaka på bloggen för några dagar sedan och hamnade på 2013-2014 och jag satt bara och log när jag läste om våra dagar tillsammans. Än så länge har vi sluppit allt vad trotsålder innebär och hon har ett hjärta av guld. 

Tänk att vi fått två helt fantastiska barn. Jag är förevigt tacksam ska ni veta. Och att jag fått spendera många dagar hemma med dem är jag så tacksam för. 

Men nu är det som sagt snart tillbaka till andra rutiner och ett stort nytt kapitel för Algot. Han ska börja dagis! Och Siri går sitt sista år på dagis för nästa höst börjar hon skolan. 

Nej nu ska jag resa mig ur soffan och göra varm choklad och rosta lite bröd. 

Jag har tänt lite ljus här hemma…visst är det härligt att hösten liksom är på intågande. 

Bröllopsdag nr 2

Pappersbröllop❤️

Tänk att det är två år sedan vi stod där framme i kyrkan och sa ja till att vara tillsammans för all vår framtid. Vi var tvugna att säga ”tills döden skiljer oss åt” men vi menade ”för evigt”, vilket man inte fick ändra på enligt kyrkans bestämmelser;)

Vår bröllopsdag håller jag hårt i för den blev precis som vi ville ha den. Vi gifte oss med dem 5 personerna som står oss absolut närmast närvarande.  Siri, min mamma & pappa, Fredriks mamma & pappa. 

Siri tyckte det var urtrist i kyrkan, hon satt där molloken på sin pianopall och nopprade brudslöja ur buketten. Men innan vi skred fram till Altaret var det mycket roligare. 

Då sjöng vi sånger och dansade runt. Och dem ögonblicken kommer jag aldrig glömma. Sötaste ungen i världen det där. 
Efter vigseln passade vi på att ta lite ovanliga kort. Då vi gifte oss i all hemlighet hade vi ingen fotograf men vi fick väldigt personliga bilder med mobilerna. 

En selfie med prästen i bakgrunden är inte alla som har. Haha. 

Världens bästa dag! SiriSmulan var som sagt inte så road under själva vigseln och det höll i sig även efteråt, tills vi kom hem då var hon den vanliga spralliga Siri igen. 

Dagen idag kommer vara lugn, vi firade ju bröllopsdagen redan i lördags, men mer om det sen. 

Grattis på vår dag Fredrik❤️

-fru Lidén-

Ett avslutat kapitel

Vi hade en ganska lätt start i typ två dagar, följt av en lång plågsam uppförsbacke som varade i över 6 månader, innan det planade ut. Men nu kan jag med viss glädje säga att Amningskapitlet är avslutat. 

När Algot föddes tänkte jag att jag absolut skulle Amma! Siri ammade tills hon var va 10-11 månader, och jag ville ge detsamma till Algot. Jag minns att det gjorde ont de första veckorna med Siri, riktigt ont precis när hon tog tag och någon minut, sen planade det ut och var mer eller mindre smärtfritt. 

De första dagarna spenderade vi på BB jag och Algot eftersom jag hade en infektion behövde Algot kollas lite extra. Dessutom hittade dem ett blåsljud på hans lilla hjärta vilket även det gjorde att vi fick stanna två dagar extra. På BB tyckte jag amningen fungerade bra han fick i sig lite av råmjölken och bröstvårtorna kändes inte helt krossade. 


Väl hemma började jag få ont vid varje amning, jag smörjde och luftade och gjorde allt. Inget hjälpte. Efter någon dag rann mjölken till och herregud! Två basketbollar var det, men Algot lyckades amma ändå…misstänker att han hade aningens litet tag dock. 


Efter några veckor blev det värre och värre, och sår!!! Fy sjutton säger jag. Varje amningstillfälle bestod av blod svett och tårar!! Och amningstillfällena avlöste varandra med knappt någon tid för brösten att vila. Han åt hela tiden! 
Fredrik åkte fram och tillbaka till Apoteket och jag testade Purelan, multimam balm, multimam kompresser, medela kåpor, snäckor, amningsnapp… ja you namn it. Jag vet inte hur många tubar och kompresser jag använde. Men dyrt kan jag säga! 

Jag började pumpa för att skona brösten och låta vårtorna läka lite. Men dem gjorde inte det. Dessutom läckte jag helt galet mycket…hela hela tiden. 

Amningen som fungerade så otroligt bra med Siri fungerade egentligen inte alls med Algot. Han var väldigt sällan nöjd och han ville som sagt äta mest hela tiden dygnet runt. 

Den där ljuvliga matkoman som Siri ofta somnade av inföll sig med Algot väldigt sällan. 

Men ibland så såg det ut så här. Och det är just för de där tillfällena…dem där guldkornstillfällena som jag valde att fortsätta amma. 

Vet inte hur många gånger Fredrik frågade om vi inte skulle testa ersättning. Men jag viftade liksom bort det. Amningen skulle ju funka! Det var ju så smidigt och så vidare…

Men en dag så gav jag upp och ringde Fredrik så han fick åka från jobbet och köpa ersättning. Jag stod helt enkelt inte ut med smärtan. Algot var inte alls med på noterna och vägrade mest ta flaska med ersättning. Så jag fortsatte härda ut, pumpa,amma och lida. Ammade med amningsnapp (jag testade ungefär 3 olika sorter, utan att hitta någon bra) så vi ammade väldigt sällan ute då det var ganska pilligt att få den där förbannade plastbiten på plats. Jag avskydde den där amningsnappen! 

Nu i efterhand förstår jag exakt varför jag inte sluta amma samtidigt som jag kan bli så irriterad på att jag inte slutade! För smärtan som jag stod ut med gjorde att jag inte alls kände det där lyckoruset när allt bara fungerade smärtfritt.

Jag minns känslan av panik inför att han skulle suga tag och jag minns att jag flera gånger inte ens vågade komma i närheten med bröstet. Även detta gjorde att det var svårt att amma var som helst, för det gick liksom inte dölja smärtan. 

Som om inte såren i sig var illa nog så fick Algot torsk/svamp i munnen och jag fick det på brösten och troligen även i. Kanske hade jag haft det redan från första början tack vare antibiotikan. Svårt att veta. Hur som helst så behandlades jag för just svamp och Algot med. Men inget fungerade. Vi testade vichyvatten, dactar,dactacort, cortimyc, diflucan osv.

Så 6 månader av smärta, febrilt googlande, överkonsumerande av diverse amningssalvor osv så började det kännas bättre. Jag sa hela tiden att jag ammar 6 månader denna gång sen får det vara slut på det. Men nu när vi var där vid den där milstolpen jag aldrig trodde vi skulle komma till så kändes det inte alls som om det var dags att sluta så Algot fortsatte att amma. 

Vid 4 månaders ålder testade vi lite puré och det gick ner. Så ganska snabbt åt han stora portioner och amningen glesades ut lite och jag tror det var just det som gjorde att brösten blev bättre, dem fick chans att återhämta sig helt enkelt. Ungefär nu bestämde han (liksom Siri gjorde när hon var i samma ålder) att endast vänster bröst dög. Så än en gång fick jag gå runt med en tennisboll och en handboll. 

Algot har alltid varit ett matvrak. Och när han var just 6 månader åt han mestadels mat på dagen, men ville gärna amma efteråt, även innan vila och så på nätterna.

Runt 8 månader började jag känna att det nog var på väg att upphöra med amningen men då helt plötsligt ville han amma mer och mer. Och nästan snutta sig igenom vissa nätter. Jag var T R Ö T T minst sagt. 

Så det blev längre amningsperiod än jag tänkt från början kan jag erkänna. Men nu så har amningen helt naturligt fasats ut och Algot har helt slutat. Det känns jätteskönt och inte det minsta sorgligt om jag ska vara ärlig. 

Jag är glad och stolt att jag stod ut så länge som jag gjorde samtidigt som jag tycker att ersättning självklart är lika bra som bröstmjölk. Men jag hade någon fixidé om att jag ville amma så så blev det. Det känns väldigt bra att Algot själv valt att sluta, ett väldigt enkelt avslut på så vis. Han börjar bli stor helt enkelt. Han är världens goaste lille kille. Så charmig att jag smälter och så galet söt att jag vill pussa på honom mest hela tiden. Älskade unge❤️

–Angelica–

1 år


Hipp hurra på din första födelsedag Älskade Algot!!! Jag kan inte förstå att du är 1 år redan!! 

En rolig liten plutt med glimten i ögat. Busig som få men världens mysigaste lillebror som gärna kramas och myser. Mamma är favoriten när det gäller mys och sömn. Siri & Pappa är favoriterna när det gäller bus och skoj. Nätterna går bättre och bättre, ja helt fantastiskt bra faktiskt. Somnar runt 21 och vaknar för morgon vid 8 tiden. Dagarna spenderas med att på alla sätt och vis försöka klättra i trappan eller leka med skohorn& paraplyer. Rockys vattenskål är även den en favorit att tömma. Som sagt en busig liten kille. Nu senaste veckorna märks det så tydligt att han vill prata, han försöker härma och öva. Han förstår väldigt mycket och har lärt sig massor, men AJ AJ har absolut noll effekt. Vi jobbar påt’

Hur firades då Algot på sina absolut första födelsedag?

Jo Siri trippade in med tårta(en virkad sådan) på sängen och sjöng ”Ja må du leva” innan det var dags för dagis för hennes del. Jag och Algot åkte och handlade, sen somnade han i bilen på väg hem och jag lyckades bära över honom till vagnen där han sov vidare ovanligt länge. På eftermiddagen hämtade vi upp Siri och åkte till Lindex där vi hittade ”galastassen” inför lördagens kalas. 


Vi passade även på att besöka Tre Får och där fick han både massa grattis och ett paket från Svante (så himla gulligt gjort!!) 


Vi åkte till Lidéns (där han såklart fick massa Hurra och Grattis) och hämtade upp Fredrik efter jobbet. Hem igen. 

Jag och Siri fixade ihop en tårta. Som Algot faktiskt fick smaka på. Men det där med att blåsa ut ljuset det hoppade vi över. 


Men att äta tårtan gick betydligt mycket bättre! sen fick han ta ett bad. Haha. 

Paket fick han också såklart…och dem var faktiskt riktigt roliga att öppna. 

Älskade lille Algot. Hur blev du såhär stor? 

Du var ju såhär liten nyss…ja typ igår faktiskt. 

Jag ska skriva ihop en liten tillbakablick sen tänkte jag och den kommer såklart upp på bloggen den med. 

På tåget!!

Det är i princip ett under att jag faktiskt sitter på tåget. Marginalerna var knappa kan jag säga. Men vi hann. Tur du körde Fredrik…phu. 

Vi kom iväg sent hemifrån (INTE mitt fel) sen när vi väl kom fram till stationen i Falköping efter vägarbete och några stoppklossar så sprang jag (inte så snyggt och inte så fort.. hehe) upp på spår 2 efter att ha kastat ett snabbt öga på tavlan med tågavgångar. Kommer upp….och det står Jönköping-Nässjö. Jag hinner tänka VAAA FAAAN…följt av Vart i helvete är MITT tåg. Innan jag kikar på det (klockan var 08.23..avgången på MITT tåg var 08.24) Frågar konduktören lite stressad som inte visste nått. Som tur var satt en dam och sa ”Ditt tåg kommer snart in på detta spår, du ser att det står under nästa tåg där borta” och pekar på tavlan. 

Tackade henne så mycket, sen skyllde jag på att jag inte hade glasögonen med mig…en vit liten lögn. Hehe. Sanningen var att jag var precis blockad efter en magsårsåkning in till Falköping följt av FEL tåg. Haha herregud! 

MITT tåg är då försenat och min språngmarsch var aningens…okej helt onödig. Där hade jag kunnat slippa eftersvettningarna med men icke. 

Kliver på vagn 11, jag hade plats 70. Men den existerar inte..jaha! Som tur var så var vi fyra vilsna själar som inte hittade våra platser. Vi vinglar bort mot första vagnen…halvt om halvt med hjärtat i halsgropen då jag avskyr att gå mellan vagnar när tåget rör sig. (Fredrik vet varför…) Hittar konduktören, hon menade på att det visst finns dessa platser. Vi dumförklarar henne lite snällt i huvudet och tänker nog allihopa. ”Den här damen har nog glömt sitt morgonkaffe” Jaja…vi ger det en chans. Vinglar tillbaka till vagn 11. Och vet ni…den hade en extra lönndörr..jaja det var kanske en helt vanlig tågdörrar i ett tåg från 1800talet. Men hur sjutton skulle vi veta det? Så nu sitter jag här på min plats i MITT tåg och försöker njuta av egentiden. Vad tror ni jag tänker på? Mina sötnosar såklart. Konstigt det där alltså att man inte kan koppla bort ibland. 

Tar en pinsam selfie i smyg…ja den blir inte bättre än såhär helt enkelt. Ögonbrynen är i verkligheten lika stora men då vinkeln inte var att tänka på så får det bli såhär.

Nu längtar jag till Göteborg där jag ska ha en fin dag med Systeryster. 

Hoppas ni får en finfin dag ni med. 

Vit Jul

För mig är en vit jul i bemärkelsen en alkoholfri jul helt självklar. Ni som känner mig vet att jag ju faktisk aldrig dricker i och för sig. 

Det är av många olika anledningar, bland annat för att jag absolut inte dricker tillsammans med mina barn. Vem kan liksom avgöra att någon ”dricker med måtta” ? som det så fint heter…eller ”men jag tar ju bara ett glas vin” eller ”några öl känner man ju inte ens av” Nej du som dricker det kanske inte känner av det…men har du funderat på hur din omgivning(den nyktra omgivningen) påverkas? Du anser säkert att du inte blir märkbart påverkad för att du inte sluddrar och ranglar fram eller blir stupfull. Men ett barn märker så lätt att något är annorlunda. Det kan vara blicken, kroppsspråket, andedräkten ja vad som helst som gör att ett barn känner sig otryggt. 

Jag står för att jag inte dricker! Alkohol har ingen roll i mitt liv och har inte haft det på säkert 6 år, och innan dess drack jag inte mycket heller. Jag gillar att ha kontroll på situationen och jag känner mig mer avslappnad när jag är nykter.

Men vi är alla olika och ja så är det helt enkelt. Jag hoppas dock att dem alra alra flesta tänker på barnen i första hand denna och alla kommande jular och inte nubben, vinet eller ölen! 

Helt galet att julen är en av de ”helger” där man har mest försäljning på Systembolaget! Det är sorgligt! Och jag minns så väl den där dagen när jag stod bakom kassadisken och hade en far och son(drygt 5år gammal) på andra sidan. Jag sa summan på allt pappan hade köpt och sonen utbrast ”Men pappa du sa ju att du inte hade råd med den där julklappen…men detta kostade ju mycket mer!” Jag ville bara gråta. Jag säger inte att man ska köpa dyra julklappar…men att däremot lägga tusentals kronor på alkohol inför julen som så många gör…det är för mig oförsvarsbart! 

Så älskade ni…snälla fira en vit jul ni också! För alla barns skull❤️

Grattis Linda❤️

Idag är det ingen vanlig dag, för det är Lindas födelsedag Hurra Hurra Hurraaaa!

Så stort Grattis på födelsedagen älskade du. 

Du är en en Kärleksfull Mamma, en Härlig Farmor, en Fantastisk Svärmor och en Mysig Extramatte och vi älskar dig ända till månen och tillbaka! 

Massa Pussar och Kramar från Fredrik, Angelica, Siri, Algot & Rocky 

Julklappar ✔️

Jag har spanat länge och väl efter Julklappar till Siri. Och nu äntligen är nästan alla beställda. Så vi är i princip klara med julklapparna. En månad tillgodo! Inte illa!

Detta kommer Siri att få från oss;

   
Hon bara älskar Sofia den Första, och jag håller med henne om att det är ett mysigt program. Så en stor Sofia docka fick det bli utan tvekan. Och jag blev glatt överraskad när den i veckan kom hem, jättefint gjord. Ögonen var fantastiskt fina!

Här kommer lite mer julklappar:

 Ett Smyckeskrin hade jag när jag var liten och jag bara älskade den lilla ballerinan som snurrade runt däri. Så det har jag planerat länge att köpa till Siri med. (Och idag när Siri kom hem efter kusinens kalas och började snyfta och berätta att hon ju faktiskt inte har någon sån där speldose som kusin fått så kände jag att det ju verkligen blir en perfekt present till Smulan) Sen kanske vi lägger i några små juveler i äkta plast med så hon känner sig som en prinsessa.

Vi tittar ofta på Lotta här hemma och Bamsen är en favorit hos Siri som länge länge önskat sig en egen GrisBjörn. Planen var att jag skulle sy en…men äsch det fick bli en Maileg gris ändå.

Det sista på bilden är ett magnetspel/tidsfördriv. Typ modern variant av klippdocka. Tänkte att det blir en perfekt väska att ha med sig i bilen på självaste julafton när vi ska åka mot Göteborg. 

När hoppet släcks…

I natt innan jag skulle sova läste jag uppdateringen i fallet med den saknade Lisa Holm. Det jag direkt läste var att man hittat en kropp, några timmar senare var det bekräftat, Lisa Holm hade hittats död. På något vis har vi ju alla hela tiden hoppats att hon skulle hittats vid liv. Även om chansen minskade för varje dygn. Men man ska aldrig ge upp hoppet. 
Men när man helt plötsligt får det svart på vitt att hon mördats, så går hjärtat sönder. En ung tjej som levt max 20% av sitt liv, en ynka femtedel av sitt liv. Det är så många saker hon går miste om. Som hennes familj inte får uppleva med henne. Det är så fruktansvärt orättvist. Vem ger någon/några rätten att ta en oskyldig människas liv? Vem har hjärta att kunna begå en sådan handling? 

Det som hänt är fruktansvärt och helt oförsvarbart. Det är så fel och så hemskt att jag inte ens kan greppa att det hänt. Mina tankar går till Lisas Familj som mist sin älskade dotter och syster. Till hennes kompisar som mist sin fina vän.Detta lämnar ingen oberörd, och vi är oerhört många som sörjer.

 Jag har läst mycket under dagen där de misstänkta gärningsmännen står i fokus, där det står om deras nationalitet och där människor genast gör detta till ett skäl att förbjuda invandring. Vi är alla lika mycket lika som vi är olika!Tack gode Gud så är det väldigt få människor som bär på sådan ondska som krävs för att begå ett sådant brott.  Vart vi kommer ifrån, vart vi växt upp..inget ursäktar en sådan här handling, INGET! Men för mig är det helt oviktigt vart de som utfört detta kommer ifrån. Jag hoppas dem får sitt straff! Och att dem inser vad dem gjort. Dem förtjänar inte ett drägligt liv! Men jag tycker inte att dem förtjänar någon mer uppmärksamhet än från dem som utreder fallet. Istället lägger jag mina tankar på den unga tjejen som inte fick leva sitt liv. 

Vila i frid Lisa. Jag är så ledsen för att du inte fick chansen att leva ett långt och lyckligt liv. Ord kan inte beskriva den saknad som så många delar nu och för alltid. Sorgen kommer alltid finnas kvar. Du kommer alltid att saknas denna värld. 

Ord kan inte på långa väga beskriva det som hänt. Det som inte får hända..det har precis hänt. Hur kan man någonsin ens försöka förstå?!