Dagarna går fort och det känns som att jag inte hinner så mycket bloggande just nu. Så är det ibland. Men precis just nu så sover Algot och jag tänker virka lite❤️

Jag skäms nästan över att visa före-bilden…så här kommer ett gäng med undanflykter och dåliga ursäkter. 

Jag har inte haft tid att gå till frisör✔️

Håret hade faktiskt varit uppsatt✔️

Det är även oborstat✔️ 

Det ser värre ut på bilden än i verkligheten✔️(ren och skär lögn faktiskt…det såg nästan värre ut i verkligheten) 

Risbuske! 
Men i veckan hade jag klipptid hos Angelica på klippkompaniet och jag blev helt galet nöjd. 

Det är alltid lika roligt att ha en pratstund med Angelica och sen att hon är en fantastisk frisör är ju bara en bonus. Denna gång fick hon fria händer helt med färgen och själva klippningen diskuterade vi fram ihop. 

Och såhär blev resultatet 

Många cm kortare, och en underbar färg. Eller rättare sagt många härliga koppar färger. 

Nu ska jag bara bli bättre på att locka med plattången så jag kan göra det ungefär hälften så snyggt hemma med. Men älskar verkligen längden, den är perfekt. 

Nej nu ska vi kika på film. 

Ny vecka imorgon, vart tar tiden vägen? 

I morse när jag vaknade kändes knät mycket bättre. Armbågen en aning bättre men kanske inte så värst bra. Men som sagt svullnaden i knät hade verkligen gått ner mycket. Vilket betyder att kroppen faktiskt läkt lite av sig själv. 

Hur som helst…Fredrik var världens bästa och tog ledigt på morgon/FM för att följa med till Sjukhuset. Planen i mitt huvud var att jag och Algot skulle åka in själva…såhär i efterhand kändes det otroligt skönt att Fredrik var med och roade Algot i korridorerna när läkaren skulle känna på alla leder. Dem lederna jag redan innan pekade ut var dem lederna som var inflammerade så jag var inte så förvånad. 

Även överläkaren kom in och gjorde en bedömning. Vi diskuterade lite om behandling m.m varpå jag inte tycker det känns aktuellt med Metotrexat…jo vad säger då den käre överläkaren? ”Men du är handikappad! Du har inte full rörelse…” Förlåt att jag skrattar men jag känner mig inte så värst handikappad, dock börjar jag förstå att jag ju är det från och till. Dock tackade jag nej till just det läkemedlet som ju är ett cellgift. Det används även till att behandla cancer dock i mycket större doser då och i väldigt  låg dos till att behandla psoriasis och artrit. 

Så nu ska jag gå på en Naproxenkur istället i två veckor sen får vi se vad inflammationerna säger. Är dem kvar? Är dem bättre? Oförändrade? Sämre?  Nästa steg blir i så fall kortisoninjektioner i dem leder som krånglar. Och ja…förr eller senare blir det troligen Metotrexat…men jag vill vänta med det, det känns för stort för mig just nu helt enkelt.  

Väl hemma tog vi det lite lugnt innan jag och barnen gick mot Lidéns och hämtade upp Fredrik. Det är så skönt att pressa kroppen lite denna gång, självklart måste jag vila ibland, men kroppen blir så stel när jag suttit ner en längre stund. Bättre art vara i rörelse helt klart. Sen gjorde inte Rocky promenaden så värst trevlig kan jag säga. Det är tydligen löptikar i närheten. Rocky blir helt hemsk…verkligen vidrigt hemsk! Han ska kissa på ALLT! Alla stolpar, alla staket, alla buskar…ja alla grässtrån med för den delen. Det är smått omöjligt att få med honom. Så vår promenad som ju är ganska kort egentligen tog oss inte mindre än 40 minuter. Hälften av tiden gick åt till att släpa Rocky i kopplet…det var enda sättet för att komma framåt. Resterande 20 minuter ryckte han så hårt i kopplet att min inflammerade armbåge och handled funderade på att kasta in handduken helt. Förbaskade hund!!! Jag älskar honom…men fy sjutton vad störig han är under vissa perioder. 

Siri däremot är så himla härlig att umgås med, och Algot var nöjd som tusan för han fick sitta i babyskyddet så han såg väldigt bra. 

Sådär det var dagens lilla uppdatering det. Imorgon är det dags för håret att bli snyggt. Längtar!!! 

Man kan ha dåliga dagar, det är ok. Man kan även ha riktiga skitdagar, det är också ok intalar jag mig just nu. 

Jag har nedräkning till tisdag då jag ska på besök på Reumatalogen i Skövde. 

För tillfället är det mitt vänstra knä som är så svullet att mitt högra ser benigt ut(det högra är INTE benigt !!) Men att gå med ett knä fyllt med betong…för så känns det faktiskt…är nog inte värst ändå. Nej värst är armbågen, även den på vänster sida.. Den har tydligen bestämt sig för att inflammera sig lite, låter ju väldigt fancy men så är tyvärr inte fallet. Vet ni hur mycket man använder sina armbågar? Nej det visste faktiskt inte jag heller förens idag. Att vända sig i sängen är smått omöjligt, likaså att lyfta Algot på ett vettigt och smidigt sätt. 

Om nu inte det vore nog så kan jag toppa det hela med en påbörjan till mjölkstockning eller annan typ av inflammation i vänster bröst. Det är rött och varmt och inte alls behagligt att se på, ja inte att ta på eller amma med heller för den delen. Vilken ”tur” då att det är Algots favvis…han vägrar nämligen numera höger bröst så det vänstra är det som gäller helt enkelt. Det högra biter han bara i men vägrar äta ifrån.

Så om ni vill ha ett vänsterben, en vänsterarm och ett vänsterbröst kan ni väll höra av er. Alla delar är tyvärr smått defekta men det kan vi kompensera med ett billigare pris vet ni. 

När ni läst ända hit kan ni ju lätt kanske uppfattat mig som en aningen gnällig person. Ja det har ni då inte fått om bakfoten för idag gnäller jag! 

Nu har jag bäddat ner mig i sängen..på tok för tidigt. Men lär nog somna snart ändå med tanke på min feberkänsla i kroppen. Nedräkningen till Tisdag har börjat…kanske blir det tappning av knät…kanske en kortisonspruta i armbågen..spänningen är olidlig(hör ni ironin i min röst?!) 

MEN…på onsdag då kommer det vara en toppendag hur som helst för då är det äntligen dags för klipp och färg hos min namne (heter det så när man har samma namn? Det är det jag menar i alla fall) Och en ny frisyr är precis vad jag behöver just nu känner jag, och så lite underbar färg på det. Kommer bli fantastiskt:) 

Siri har bönat och bett om att få åka till barnens hus ganska länge nu så idag blev det äntligen ett besök där. 

Jag, Siri & Algot åkte dit på förmiddagen, lekte lite och passade på att käka pannkakor till lunch innan vi lekte ännu mer. Algot körde en liten powernap på 20-30 minuter men hängde med nöjt i bärselen även när han var vaken som tur var, så Siri fick min odelade uppmärksamhet för en gångs skull.

Älskade ungar! 

Är pannkakorna på G snart?

Siri som fröken. 

Hon hade även perfekta piratkläder tyckte hon..för alla pirater har ju faktiskt randigt. 

Den fantastiska affären som jag gärna vill ta med hem varje gång. 

Vi hade verkligen många härliga timmar på Barnens Hus idag. Och vet ni…tom ja lekte. Och det är så roligt när man kan leka tillsammans, även om jag tycker det kan vara svårt att släppa allt runtomkring ibland. Det var minimalt med folk så vi hade nästan hela stället för oss själva vilket Siri älskade. 

Sen när Fredrik slutade så kikade han in precis när vi valde träfigurer som vi skulle ta med hem och måla. Efter det åkte vi hem. Kändes precis sådär lagom…ni vet när man lyckas få med sitt barn utan bekymmer. Man har lekt lagom mycket liksom. 

Nu ska jag röja lite här hemma, sen blir det att sjunka ned i soffan. Trevlig Helg på er. 

Idag var det äntligen dags att gå till P.S Friskvård för att köra igenom ryggen. Från att knappt kunnat ta på mig jackan till att kunna vrida huvudet helt obehindrat. Det tog ca 20 minuter Helt fantastiskt egentligen. Han mjukstartade lite idag då det är bättre att se hur kroppen reagerar efter. Men jag känner stor skillnad helt klart. 

Nu ska jag tänka mer på hållningen, jag kryper lätt ihop med axlarna. Och ja hållningen blir ju därefter helt klart. Får helt enkelt öva på att skjuta bak axlarna och fram ned bröstet. 

Just nu ligger jag uppallad i soffan och inväntar att matvraket ska vakna. 

En härlig start på dagen får jag säga. Hellre den här ondsköna träningsvärken framför stelheten och den onödiga värken! 

Bjuder på en bild från i Lördags. 

I Fredags lekte jag frisör och satte ihop en Hårsalong här hemma. Och det var Siri som fick vara min kund. En hel dm åkte av och hon fick så himla tjockt hår med en gång

Hennes hår växer så otroligt fort och jag minns inte när vi klippte det senast. Men nu var topparna så där tunna och håret näst intill alltid trassligt så det var verkligen dax för saxen. 

Sen att jag faktiskt är precis kass på att klippa och att vi nog hade behövt gå till en riktig frisör det är en annan femma…hon fick i alla fall rosa glitterspray när vi var klara. Äsch håret växer ju ut igen. 

Jag tycker om att greja med Siris hår, och hon har ett enormt tålamod! Jag får mer än gärna göra flätor och annat, och tur är väll det för annars hade hon nog inte kunnat ha så långt hår. 

Nej nu är klockan över 1 och jag har precis landat i sängen efter några timmars sovande i soffan med Algot på mig. Otroligt mysigt…otroligt svettigt! 

Ja just det idag (eller rent tekniskt set igår Lördag) var vi på Mössebergs djurpark. Mamma & Pappa är barnvakt åt Wilma i helgen så dem var också där. Så roligt att se när kusinerna leker och har så roligt ihop. 

Underbara små tjejer som blivit så stora med en gång. 

Algots premiärtur på rutchkanan gick också bra. 

Vilket underbart väder vi fått föresten!  Hoppas det stannar ett tag till för vi njuter för fulla muggar. 

U N D E R B A R A  S E P T E M B E R ! ! ! 

Ja faktiskt! Jag har varit så himlans glad över att ha haft ytterst lite värk under min graviditet och även nu efteråt. Men nu sån börjar den komma smygandes och jag känner den där paniken ”Det får inte bli som sist!” Samtidigt vet jag att det inte kommer bli som då..för nu vet jag varför jag får ont, vad jag ska göra åt det och det viktigaste av ALLT: Jag vet att det inte varar för evigt! Det går över! Det finns bra och dåliga dagar helt enkelt. Och det är otroligt skönt att veta. 

Nu ett tag har jag haft mest ont av ischias dock(självdiagnostiserad!) och en öm fot till och från. Ryggen har värkt ett par veckor så den är mest stel nu. Denna gång känner jag igen smärtan och jag är inte alls lika rädd. När allt startade för några år sedan..ja då var jag rädd för att jag inte visste vad det var för något som hände med kroppen. 

En annan viktig insikt är även att jag nu VET att det inte är farligt att belasta dem muskelgrupper och leder som trilskas. Så istället för att bli extremt stillasittande och ligga ned mycket är jag nu uppe på benen mer. 

På måndag ska jag till en kiropraktor och i slutet av september ska jag på uppföljningsmöte på Reumatalogmottagningen. Så det var ju väldigt bra att jag fick en tid där precis nu. Sen är jag absolut inte främmande för att testa akupunktur igen. Men det får bli längre fram när jag lagt upp en plan på Reumatalogen. 

Som ni kanske minns har jag också haft bekymmer med Psoriasis på huden och tyvärr har den kommit tillbaka i hårbotten eller bakom örat för att vara exakt. Men än så länge har jag sluppit i ansiktet och på armarna. Man får se det positiva helt enkelt. 

Undrar vad som händer i kroppen under en graviditet som gör att jag då inte hade bekymmer med artriten alls. Något med hormoner misstänker jag i alla fall. 

Men all värk blir lättare när man har en så fin, förstående och kärleksfull familj💕 
Tack för all omtanke ni alla ger. Kram till er❤️