Jag och barnen har tagit helg! Fredrik jobbar vidare lite till.
Igår hade vi en helt galen dag på cubus. Köer HEELA dagen. Tiden gick rasande fort och swisch så var det dags att åka hem.
Shoppade ni på black Friday? Jag höll mig till nätet jag🙈
Den B Ä S T A tiden på hela året står för dörren och ni vet säkert vad jag pratar om?! JULEN såklart! Självaste Julafton är ju såklart mysig men i vår familj firar vi faktiskt i dagarna två vilket är EXTRA mysigt. (Och väldigt mycket mindre stressigt.)
Men det absolut bästa med julen är faktiskt tiden innan. Det är ju då man förbereder, pysslar, pyntar, skriver önskelistor, köper paket, slår in paket osv. Och den tiden är nästan mysigast. Men vet ni en sak?! Jag är faktiskt ledig dagen före julafton. Och den dagen är näst intill helig för mig. Den dagen ska ICKE spenderas ofrivilligt i affärer, nej den dagen får gärna spenderas med att inte göra några måsten alls.
…sen brukar det ju sällan bli så får jag erkänna, men faktiskt brukar jag ha köpt alla julklappar innan de sista dagarna som tur är och då kan man göra lite som man vill den 23 december.
Hur gör ni? Köper allt redan i juli eller väntar in i det sista? Finns ju en charm i båda varianterna kan jag tycka😉
I morse vaknade vi i en snöglob, eller det kändes så när man kikade genom fönstret. Siri utbrast glatt ”men det är ju inte julafton idag väll?” Hon förknippar snön med självaste julafton och det gjorde jag med när jag var liten.
✖️✖️✖️
Jag åkte mot jobbet aningens tidigare idag, hade ju ingen aning om hur vägarna skulle vara. Men det var faktiskt helt ok. Vägen hem var dock något hal. Men sakta och säkert så kom jag hem. Men jag trodde i ett ögonblick att bilen paja. Haha ja herregud. När jag och Paulina (som jag skjutsade hem efter jobbet ) skulle sätta oss i bilen tänkte jag ställa min väska i baksätet, men den dörren vägrade öppna sig så jag gav upp det försöket. Men på hemvägen så tändes helt plötsligt alla lampor i bilen och det började pipa som sjutton. Och de där sekunderna innan jag såg symbolen för öppen dörr blev jag smått orolig kan jag erkänna. Men det var snabbfixat när jag väl kom till en p-ficka.
✖️✖️✖️
Fredrik och barnen hade gått en sväng till Farmor&Farfar, så jag stannade till där en stund också. Alltid så mysigt att ses. Sen hem, mat och nu sover Siri. Men Algot tjattrar på där nere här jag. VART FÅR HAN ENERGI IFRÅN?
✖️✖️✖️
Imorgon är det dags för dagis igen för Siri&Algot och jobbdagar för oss vuxna. Efter x antal rundor med magsjuka blir det dag 2 för barnen på dagis i november. Då förstår ni att vi varit sjuka så galet mycket. Så nu vill vi vara frisk minst till nästa år.
✖️✖️✖️
Det sköna med att jobba helg är att måndagsångest inte existerar, dock finns det många nackdelar med att jobba helg också. Missar så mycket tid med familjen. 
Det bär verkligen emot att lämna dem här mysisarna hemma.
Natti Natti
Idag var jag tillbaka på jobbet efter vabb måndag&tisdag, följt av tre dagars ledigt. Var riktigt taggad över att jobba idag. Och vi var ett dreamteam som vanligt!!
Klockan 15 slutade jag, då traskade jag bort till Guldaffären där jag köpte present till Anton från hela familjen. När jag gick hela långa gången bort till guldaffären slog det mig hur bra min kropp faktiskt är just nu. Minns för några år sedan då jag knappt kunde gå halva den biten. Pga värken i leder och inflammationen i höfterna och fötterna. Jag är tacksam VARJE dag över hur bra jag mår. Jag kan förvisso knappt sätta mig på golvet och ta mig upp igen pga knäna men jag kan GÅ! och det värdesätter jag verkligen.
Efter inköp av present nyttjade jag ett av presentkorten på jobbet. Vi vann en jacktävling för några veckor sedan och då fick vi p-kort att handla för på jobbet. Det blev en pyjamas och nya gosesockar för min del. 
Så fint mönster på pyjamasen, den åkte på direkt efter duschen förut.
Efter att ha depåstoppat på Ica landade jag hemma hos mina älsklingar, taco-kväll hade vi bestämt. Hur gott som helst efter en dag på jobbet.
Efter lite fredagsdisco har vi nu släckt discolampan som gör oss aningens yra i huvudet och Just nu ligger jag och Siri istället uppe och väntar på att Fredrik ska lyckas söva den något bångstyrige Algot nere för så fort han har somnat ska vi kolla på film.
Imorgon vankas det snö och ny jobbdag.
Trevlig Lördag
Nej nej det är omodernt vi har kört vabember…Två eller tre vändor med magsjuka kan vi nu pricka av. Härligt! Eller inte alls faktiskt. Fy sjutton!
Den som drabbats hårdast är Siri, hon har ju liksom inga reserver att ta på. Så i tisdags var Fredrik faktiskt framme på vc med henne. Dem gick igenom massor och tog blodprover i armen för första gången och inte i fingret. De kollade syresättning m.m och faktiskt på eftermiddagen piggade hon på sig. Så igår och idag har hon varit som vanligt. Så skönt att se henne vara uppe på benen igen.
Imorgon är jag ledig och då ska vi städa fint här hemma. I dagarna två har jag nu tvättat sofforna här hemma. Imorgon är det dags för sittpuffen sen är det klart och vi slipper förhoppningsvis tvätta dem innan jul. För nu har vi två Ofelia-filtar från Ikea som ska få skydda klädseln.
Klockan är 21,30 snart och Siri är fortfarande vaken. Hon ligger bredvid mig i sängen men trodde verkligen att hon skulle somnat redan. Algot å andra sidan höll på att däcka vid kvällsmackan. Så kan det gå när man vaknar 8 och inte tar en endaste powernap på dagen.
Jag är helt slut men vill verkligen läsa lite. Får se vad som hinns med när S somnat. Vill inte tända lampan och väcka henne mer. Nu ska även mobilen få vila.
Natti natti
Vi har nu gått in i november och den rosa månaden är förbi, ja rent kalendermässigt. Men cancer gör sig påmind och är ständigt närvarande för många människor hela året om. Oktober månad är så oerhört viktig för att uppmärksamma och samla in pengar till cancerforskningen samt att förebygga. Så ni förstår att A L L A pengar är viktiga. Många bäckar små… helt enkelt.
I år bär jag mitt rosaband för en alldeles speciell person i min omedelbara närhet. En person som fick ett besked i slutet av förra året som slog undan fötterna på henne och alla runt omkring.
Hon hade drabbats av Cancer, bindvävscancer. Allt började med att hon kände en knöl i bröstet. På mindre än två månader hade hon genomgått en operation samt påbörjat sin cellgiftsbehandling.
När hon fick reda på att den typ av cellgift hon skulle behöva skulle göra att hon tappade allt sitt hår, bestämde hon sig för att hon absolut ville ha en peruk. Jag fick frågan om jag kunde tänka mig att följa med och prova ut en. Och på Rapunzel hittade hon just sin peruk. Jag minns det besöket så väl. Och när peruken skulle beställas så fanns inte den i lager, inte heller i de andra R butikerna. Den kortare varianten som hon testat fanns dock. ”Ja men varför inte ändra frisyr när man ändå måste? Jag tar den kortare!” Jag var såååå galet imponerad av hur hon bara tog makten över sitt hår och sitt liv på det sättet.
De efterföljande månaderna var fruktansvärda och så dåligt som hon då mådde, det kan INGEN ens försöka att sätta sig in i. Och som tur är slipper dem flesta det! Jag är så tacksam för att vi har kunnat prata öppet om det mesta, allt kan jag inte förstå, men det allra mesta försöker jag förstå.
Att stå bredvid och se på när någon mår så dåligt och gång på gång måste utsätta sig för samma gifter för att ha chansen till en framtid, för att Överleva! Var inte jobbigt, det var fruktansvärt. Och även om jag aldrig ville byta plats så önskade jag så att det bara var en mardröm och att vi skulle vakna upp från den.
Jag kommer ihåg dagen då vi fick beskedet, det var hennes man som ringde. Och klumpen jag haft i magen flera veckor blev om möjligt ännu större när jag såg hans nummer för jag förstod då direkt att hon inte orkade ringa själv. Att beskedet hade slagit undan fötterna på henne.
Jag sköt upp samtalet på tok för länge kan jag erkänna. För jag tänkte att om hon inte säger det själv så är det nog inte på riktigt. Nu i efterhand är jag besviken på mig själv att jag inte ringde direkt. För även om jag saknade orden hade ett samtal ändå kunnat ringas. Efter någon dag slog jag numret och ringde. Vi pratade om allt och inget, om cancerbeskedet, vi grät lite, vi pratade om vad nästa steg är osv. Efter samtalet kändes det så skönt att vi pratat utan att undvika det stora svarta monstret, cancer! Och helt ärligt tror jag att man MÅSTE prata om det!
I somras var sista behandlingen med cellgift och äntligen visste jag att hon i alla fall skulle slippa kräkas, slippa bryta ner kroppen mer och mer för varje månad. Men efter avslutad behandling är det ju inte rosenrött. Det är då en annan kamp börjar, att hitta sig själv igen. Och jag lovar att finnas här för dig, ALLTID!
I år bär jag mitt rosa band för dig min Älskade Systeryster Susanne. Du är min hjälte alla dagar i veckan! Att vi valde just dig till att bli en av Algots faddrar är ingen slump, du är och har alltid varit min stora förebild! Vi är många som står och hejar på dig, det du har klarat är helt fantastiskt! Du har burit din peruk med en stolthet så stark, och du ser fantastisk ut både med och utan den! Jag vill tacka dig för många saker men framför allt vill jag tacka dig för att du släppt in mig, för att jag har fått ta del av det du gått och går igenom. När man står bredvid är man maktlös men att få vara delaktig har gjort mörkret lite ljusare helt enkelt. Du ÄR min HJÄLTE!
Jag ÄLSKAR dig❤️
Ni kanske minns att jag satte upp månadsmål här på bloggen för ett tag sedan. Som jag sedan fullföljde och utvärderade när månaden var slut. Sen rann det ut i sanden efter några månader, men nu känner jag att det är dags för mån igen. Även denna gång kommer jag dela upp dem i följande 3 kategorier:
Tre bra kategorier tycker jag. Och väldigt bra att skriva nya mål eller jobba med de gamla varje ny månad. Jag tänker starta detta i december dvs om drygt 3 veckor. Tills dess ska jag klura ut lite mål. 
Efter cirkus 2,5 vecka med sjukdom ser man ju ut därefter så jag bjuder på en bild från när jag precis varit och klippt mig. Är fortfarande väldigt kär i håret!! Synd bara att jag inte fått chans att jobba något och liksom leva med det. Men på fredag ska jag vara tillbaka har jag bestämt.
Finaly! I morgon eller typ idag är vi officiellt friskförklarade! Imorgon blir det dagis och jobb igen. Vi längtar allihopa faktiskt.
Idag har jag och Siri varit utanför dörren för första gången sen någon gång i början av förra veckan. Härligt med frisk luft!
Nu sover Siri gott och jag ska kolla på veckans avsnitt av Outlander !!!! (Japp, jag har läst ikapp i boken så jag vet vad som ska ske men det är lika spännande ändå)
Vi hörs❤️
Usch och fy för denna envisa magsjuka som tagit sitt vidriga grepp om oss här hemma. Först Algot, sen mig, följt av både Siri & Algot osv. Den ende som klarat sig är Fredrik som tur är eftersom han fått ta hand om oss andra mer eller mindre!
Idag känner vi oss allmänt bakfulla, smått uttorkade och lite svajiga. Imorgon blir vi också hemma men vi ser ljuset i tunneln….på tisdag vill vi gå till dagis och jobb igen.
Väldigt mysigt att spendera tid tillsammans….när vi är friska!! När man är sjuk är man ju bara allmänt deppig på lovet efter någon dag! Och inte minst efter 1,5 vecka!!!
Vi har som tur är haft några ljusa stunder emellan toabesöken men inte mycket mer än så faktiskt!
Så kommande vecka tänker vi vara friska!!!