Ja faktiskt! Jag har varit så himlans glad över att ha haft ytterst lite värk under min graviditet och även nu efteråt. Men nu sån börjar den komma smygandes och jag känner den där paniken ”Det får inte bli som sist!” Samtidigt vet jag att det inte kommer bli som då..för nu vet jag varför jag får ont, vad jag ska göra åt det och det viktigaste av ALLT: Jag vet att det inte varar för evigt! Det går över! Det finns bra och dåliga dagar helt enkelt. Och det är otroligt skönt att veta. 

Nu ett tag har jag haft mest ont av ischias dock(självdiagnostiserad!) och en öm fot till och från. Ryggen har värkt ett par veckor så den är mest stel nu. Denna gång känner jag igen smärtan och jag är inte alls lika rädd. När allt startade för några år sedan..ja då var jag rädd för att jag inte visste vad det var för något som hände med kroppen. 

En annan viktig insikt är även att jag nu VET att det inte är farligt att belasta dem muskelgrupper och leder som trilskas. Så istället för att bli extremt stillasittande och ligga ned mycket är jag nu uppe på benen mer. 

På måndag ska jag till en kiropraktor och i slutet av september ska jag på uppföljningsmöte på Reumatalogmottagningen. Så det var ju väldigt bra att jag fick en tid där precis nu. Sen är jag absolut inte främmande för att testa akupunktur igen. Men det får bli längre fram när jag lagt upp en plan på Reumatalogen. 

Som ni kanske minns har jag också haft bekymmer med Psoriasis på huden och tyvärr har den kommit tillbaka i hårbotten eller bakom örat för att vara exakt. Men än så länge har jag sluppit i ansiktet och på armarna. Man får se det positiva helt enkelt. 

Undrar vad som händer i kroppen under en graviditet som gör att jag då inte hade bekymmer med artriten alls. Något med hormoner misstänker jag i alla fall. 

Men all värk blir lättare när man har en så fin, förstående och kärleksfull familj💕 
Tack för all omtanke ni alla ger. Kram till er❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *