Dagarna segar sig fram samtidigt som dem ändå går ganska fort på något vis. Svårt att förklara! Men vi vet ju att varje dag är en dag närmare Lillebror. Och det gör det hela lättare faktiskt.
Ont har jag hela tiden, både foglossning och förvärkar och ömma och onda sammandragningar, men det är så det är som omföderska helt enkelt.
Idag var vi på sista(hoppas vi) besöket på Mvc, och det gick bra. Bebis är väldigt fixerad och ligger långt ned. Vilket jag känner för jag vaggar fram lite smått bredbent för tillfället. Blodtryck var bra och allt annat med.
Kändes skönt att komma utanför dörren faktiskt…och att köra bil. Var drygt en vecka sedan jag lämnade hemmets trygga vrå. Dels för att orken har varit som bortblåst och dels pga obehaget av värken. Men idag packade vi in oss i bilen och hämtade upp en förkyld pappa på jobbet. Vi har båda åkt på en monsterförkylning som inte känns jättevälkommen just precis nu. Men bara att gilla läget helt enkelt.
Fredagar är ju Siri ledig så nu tar vi helg. Sen är det första April idag, avskyr alla dåliga aprilskämt på Facebook och i tidningar. Det är liksom så otroligt klåpiga skämt och då är det ju inte ens roligt.
Solen skiner ute i alla fall men det är riktigt kallt också, hoppas på lite fler plusgrader framåt eftermiddagen.
Ha en fin dag Allihopa.