En bit in i graviditeten upptäcktes det att jag hade GBS, dvs grupp B streptokocker i urinen. Då jag inte hade några besvär eller direkta symtom mer än sammandragningar så behandlades jag inte innan utan under förlossningen. 

Jag var förberedd på att stanna kvar ett extra dygn på BB  också vilket var tur för minst 48 timmar skulle vi stanna. 

När förlossningen drog igång sattes ett dropp med antibiotika. På BB kollades Algots andning och temp extra, var 6:e timma om jag minns rätt. Det är nämligen andningen som kan påverkas av GBS, samt en del annat. Men han var stabil i andningen så det var inget att oroa sig för. 

Jag var väldigt orolig innan eftersom jag gjorde det stora misstaget och googlade…inte bra…blev INTE lugnad av det. Men det var så skönt att se att Algot mådde så bra.  

På den första läkarundersökningen upptäcktes ett litet blåsljud på hjärtat, vilket gjorde att vi fick stanna kvar. Men det var vi ju redan inställda på. Dagen efter undersöktes han av en hjärtspecialist som uttryckte sig såhär ”Ja…det är ett jättetydligt blåsljud!!” Då blev jag riktigt orolig! Vi fick tid till Ultraljud samma eftermiddag. Och både Siri och Fredrik var med på det också. Som tur var så var det ett litet blåsljud som troligen kommer att växa ihop. Men vi ska tillbaka om två veckor och kolla igen. 

Efter ultraljudet fick vi åka hem, jag blev överlycklig. Äntligen få komma hem och vara samlade hela familjen. 

  Det var inte bara jag som var glad över att få åka hem. Siri var överlycklig över att jag och Algot äntligen fick komma hem.
Tänk att man kan sakna hemma så mycket. Och sakna Siri och Fredrik och Rocky. Hemma är bäst !! 

  Dag 1 kom vi från förlossningen till BB vid 16 tiden. Och vet ni, vi fick rum 38, exakt det rum vi hade med Siri också. Första kvällen och natten delade jag rum med en mamma och hennes lilla tjej. Dem var inte så pratglada så vi höll oss mest för oss själva. Fredrik åkte hem till Siri vid 18 tiden, och då gick jag och Lillebror och la oss. Vi sov faktiskt riktigt gott. Kanske var vi lika utmattade båda två.

Dag 2, så kom Fredrik och Siri på besök. Vad jag längtat efter det mötet. Siri var helt överlycklig som sagt och det var så härligt att få hålla om henne igen. Sen var det sorgligt när dem skulle åka hem, men dem var hos oss hela eftermiddagen.  Den kvällen fick jag rummet för mig själv(jag&lillebror såklart) och det var så skönt. Vi sov väldigt bra den natten. Och jag gick upp och satte mig i den sköna fåtöljen när det var dags för amning. 

Dag 3, frukost och lunch åt jag i matsalen, och sen var det dags att börja packa. Sen kilade jag in till ett annat rum där Siri&Algots syssling låg och solade. Min kusin J och hans sambo V fick nämligen barn för någon vecka sedan. Så en mysig pratstund med V blev det. Efter andra läkarbesöket och ultraljudet av hjärtat fick vi klartecken att få åka hem. Så Siri&Fredrik (var med på ultraljudet) och hämtade sen hem oss. 

Vi har haft otroligt fin personal rakt igenom förlossningen och BB tiden. Så det är jag så otroligt tacksam för. Vi har klarat oss själva så gott som, förutom när jag fick kalla in personal när jag lyckades skapa ett blodbad från min arm där droppet suttit. Herregud, jag har aldrig sett så mycket blod. Det rann över hela mig, ner på benen och hela sjukhusrocken blev röd på armen. När jag lyfte upp den pulserade det ut blod. Men efter ett tryckförband så fick sköterskan stop på det. 

Även om tiden på BB var toppen, så var det helt fantastiskt att få komma hem och landa. Låta Siri mysa med Algot och liksom få ha oss hemma. 

  Här hade jag landat nyduschad i soffan med mina två underbara barn. Siri kröp intill så tätt så tätt och Algot sov mot bröstet. Och jag kände mig sådär översvallande lycklig. Kan man få ha det så här bra?