På Tisdagskvällen vid 18 tiden den 5/4 (bf+12)började jag hoppfullt klocka lite värkar som äntligen kom ganska regelbundet. 

Så vid 21 tiden ringde vi till min mamma som fick komma hit vid ca 22tiden och vara Siri och Rockyvakt. För vi fick lov att komma in till Förlossningen för en kontroll.

Vid 22.53 blev vi inskrivna och fick ligga med ctg. Som visade regelbundna värkar, men när undersökning gjordes så hade det inte hänt någonting sen fredagens undersökning på Mvc. Vilket jag blev lite besviken på om jag ska vara ärlig. Så 3cm öppen och nästan utplånad tapp. 

Vi fick vänta kvar ett par timmar för att se om något var på G. Vi fick verkligen ett jättestort fint rum. Och det bästa var ju att det fanns både dusch och toa på rummet. Stor skillnad sedan vi fick Siri. 

Vid 2 tiden kollade dem igen och dem frågade om vi ville sova kvar över natten och invänta morgonen eller om vi ville åka hem. Vi valde att stanna dels eftersom klockan var mitt i natten och dels för att vi ändå hade både mormor och morfar som sov hemma hos Smulan. Så dem klarade sig ju bra utan oss. Jag fick två alvedon och en insomningstablett. Lyckades sova från och till den natten. Fredrik sov i en säng bredvid mig. 

  Tog en bild hemma innan vi åkte in till förlossningen. Hoppades att det skulle bli sista magbilden..men vågade inte tro på det. 
Tisdagkväll blev Onsdag morgon. 

6/4 (bf+13)Jag tyckte värkarna kändes starkare och att dem kom tätare än innan. Men jag vågade inte tro att vi skulle få stanna i alla fall. Så när personalen kom in på morgonen och frågade hur det gått. Och så sattes ctg igen. Och nu var värkarna betydligt starkare och tätare. Vi fick stanna kvar i alla fall och det kändes skönt. Vi ringde hem och sa att vi fick stanna några timmar till för kontroll. 

Jag mådde ändå ganska så bra. Åt lite frukost, lyckades gå på toa trots värkar som behövdes andas igenom. 

Jag hade öppnat mig mer och det var verkligen på G. Så 9.40 fick jag en sån där kanylaktigsak i armen, och så fick jag antibiotikadropp. Pga min GBS. Än så länge kunde jag andas igenom mina värkar. Och jag kände mig pigg. 

Sen från en värk till en annan så ville jag börja med lustgas. (40/60) 

Vid 11.30 var jag öppen 5cm, och då tog dem hål på hinnorna. Väldigt kort tid efter började jag krysta. Vilket jag inte skulle göra för jag var ju inte öppen helt. Men när dem kollade så var jag 9cm öppen. Vilket innebär att det gick från 5-9cm på någon värk. En ynka cm kvar. 

Rätt som det var så kom det in fler folk i rummet. Bland annat en barsk läkare som gav mig tydliga instruktioner om att ligga si, ställa mig så, osv. Jag förstod inte riktigt varför och trodde mest det berodde på att hon ville vara jobbig. 

Anledningen förstod vi (som tur var) först efteråt. Ctg hade visat på sk bradykardi, vilket innebär att lillebrors hjärta slog betydligt långsammare. Och anledningen i vårt fall var att han hade navelsträngen runt halsen. 

Kl 12.13 började jag krysta och 12.26 var Lillebror redan ute. Jag blev även tillsagd att ta i utan krystvärkar vilket inte var så jättesvårt det heller. Och tänk vad skönt att allt gick bra. Med tanke på att navelsträngen var ganska kort så var det tur det var en läkare som sa till mig precis hur jag skulle göra. För hade jag krystat när jag ville så hade det kanske inte gått lika bra. 

Ungefär 8 minuter efter Lillebror så krystade jag ut moderkakan. Som vi även tittade på denna gång. 

Jag blev sydd i ca 1timma och det var en del, men hon var väldigt noggran och förklarade så bra vad hon gjorde. Det som var skillnad denna gången var att jag hade så ont direkt efter att Lillebror var ute. När Siri äntligen kom ut så kände jag nästan ingen smärta när dem sydde och allt sådant. Men det var värre nu. Sammtidigt som jag var så glad att han äntligen var här. 

   En första bild på oss tre.

  En alldeles nykläckt lillebror, här syns det inte men han hade lika blond kaluffs som storasyster.
  

 En stolt pappa och en trött liten skrutt. 

Tänk vad härligt att han äntligen kom ut, och alldeles perfekt på alla sätt och vis. Och med en blond kaluffs precis som storasyster hade. 

Det var så skönt att vi inte behövde byta massa rum och förflytta oss så mycket. 2012 När Siri skulle födas var vi först i ett rum för ctg, sen i ett vilorum, sen förlossningsrummet, toaletten var i korridoren, och efter förlossningen fick vi gå till ett duschrum. Men denna gång fick vi ju spendera timmarna på den nyrenoverade förlossningsavdelningen på Kss. Och vi hade som sagt ett fint stort rum där allt fanns på plats. Så skönt att inte behöva gå iväg för att duscha efteråt. 

Vid 16 tiden kom vi upp till BB. Avd 43, rum 38. Exakt samma som vi fick när Siri kommit till oss. Men mer om våra dagar på BB i ett annat inlägg. 

6/4 ett datum som vi aldrig kommer glömma. Och det stämmer verkligen det där ordspråket…”den som väntar på något….”