JA vad ska jag säga, när jag är hemma har jag håret i en slarvig bulle mitt på huvudet och smink..,vad är det? Dessutom är Hemmakläder=myskläder för min del, och då jag visste att jag skulle vara själv hemma ikväll så engagerade jag mig inte alldeles jätte mycket på att se bra ut…varför liksom…sen satte jag mig ned med en skål med smöriga popcorn, inte så tokigt faktiskt och var mitt uppe i hetsätandet och mitt i avsnittet av One Tree hill jag har längtat efter att se hela dagen, ja hela veckan egentligen och vad tror ni händer då????
DET RINGER PÅ DÖRREN!!!!
Så jag upp och fick pausa mitt i avsnittet …mummel…grymt…hmp…och tar upp våran Hund som lider av ett dampanfall så fort det kommer hem någon till oss…och öppnar dörren och vad står det utanför?? Jo en man i ”sina bästa år” med en mapp i näven och ett brett leende som skrek säljarsmör…jag å andra sidan hade väll popcornflöt över hela mig och kärnor i hela tänderna…kläderna har hängt med ett par år men dem blir ju så sköna i den sekunden det börjar gå hål på dem…spelar detta någon roll? NEJ…jag avskyr säljare som knackar dörr…för dem kommer alltid då man minst av alla tillfällen vill ha besök…frågan jag ställer mig nu är vill man verkligen någonsin ha besök av en dörrförsäljare?? Mitt svar måste bli NEJ.
DÖRRFÖRSÄLJAREN OCH JAG
Konversasionen gick så här;
”jag kommer från Bertmark, och ….”
(jag reagerar snabbt och säger vänligt men bestämt)
”Vi har redan haft eran bok så nej tack”
(varav människan vörjar spy ut sig ord…och smöret är igång)
”Ja precis det är därför jag är här, vi åker runt i landet och träffar våra trognaste kunder och vill nu erbjuda er något väldigt speciellt och väldigt unikt….”
(nehe tänker jag jag vill minsan inte gå på det som Fredrik gjorde en annan gång vilket slutade med att vi skrev på ett 5 års kontrakt för årsboken som för övrigt kostar 800kr/bok..Fredrik tyckte att det var imponerande med äkta läderpärmar förstår ni, men jag är inte lika lättimponerad)
”ja fast vi är nog inte intresserade och dessutom är det min sambo som har de andra böckerna och han är inte hemma”
(haha tänkte jag nu slipper jag honom, men ack vad fel jag hade..)
”okej, när är han hemma?”
(alla kvällar ehum det kan jag ju inte säga..)
”Någon annan kväll skulle jag tro, men vi är int…”
(jo men visst klart att han ska överrösta mig och försöka byta ämne och smöra eller färlåt ”kompisprata” lite till..)
”Åh villken fin hund, vad är det för ras??”
(hade lust att svara Rabiessmittad damphund som kommer att flyga på dig och bita dig sönder och samman om du inte inom 3 sekunder står på andra sidan dörren och jag får återgå till min serie..men som den väluppfostrade lilla människa jag är, ja jag arbetar ju dessutom i butik..)
”Aussie terrier, ja han e lite speciell”
(Sedan började jag försöka på allvar få människan att lämna min popcorndoftande hall och då börjar han hylla min ram som jag har satt och som ramar in kikhålet i dörren..eller hyllar och hyllar han sa så här)
”Åh det var fräckt det har jag aldrig sett förut”
(och det kan ju lika gärna betytt, oh fy faan, vem kommer på en sådan idiotisk idé att sätta upp en ram runt kikhålet i dörren…men om han nu tänkte så kan jag bara fråga vem är mest idiot den som sätter upp en ram eller den som väljer yrket dörrsmörare??)
Men äntligen lämnade han lägenheten och jag låste dörren 3 gånger om…vilken människa…visst var han trevlig men vem fan måste inte vara det om man ska försöka pracka på folk en bok för 800 spänn???
Ne på söndag öppnar jag faan inte dörren ens…då kan han stå där och inse att han åkt hit i onödan Moahhahahahaha…
Nej nu ska jag titta på DH och sedan ta en dusch och gå och lägga mig och förhoppningsvis inte drömma lika obehagliga drömmar som jag gjort nu i några nätter…
Vi ses i morgon..
