” När ska ni ha nr 2 då?” Ja egentligen kom denna frågan direkt när Siri var nyfödd. Men just då när det kändes som om hela jag var överkörd och misshandlad, speciellt där hon tvunget skulle ta sig ut igenom så kändes barn nr två så avlägset. Och det är väll egentligen inte så konstigt att vänta några år? Vi fyller 30 nästa år, så vi har många år på oss. Det finns många anledningar till varför vi väntar
En av dem är såklart min sjukdom, då det är oklart hur den kommer bete sig under ytterligare en graviditet. Men den kanske viktigaste anledningen är att vi älskar Siri så oerhört mycket och vi vill att hon ska få vara barn några år till utan att vara storasyster. Att hon får några extra småbarnsår känns väldigt värdefullt. Vi trivs som vi har det just nu. Precis lagom med ett barn och en hund.
Men visst saknar jag att vara gravid, även om jag var stor som ett hus, och tillbringade 26 veckor med en blå spyhink och de resterande veckorna med extremt smärtsam foglossning så saknar jag det. Jag älskade min växande mage och jag kände mig vacker. Speciellt då det började synas en ordentlig gravidmage. Det är fantastiskt vad en kropp kan utstå. Näst intill magiskt. Sen såklart kan jag knappt vänta tills vi får ytterligare en liten liten bebis, men det kommer dröja några år helt enkelt. Så är det! Men det jag vet är att den framtida lilla familjemedlemen då kommer få världens mest fantastiska storasyster. Men än så länge vill vi att Siri ska få vara bara Siri♥ Det är lyxigt att kunna ägna all min tid åt bara Siri, det är hon värd. Underbara unge!
Att just hon blev vår är fortfarande något jag känner mig tacksam över varje dag. Även den dagen hon stod vid den vita bänken och utropade ”ojdå mamma, färg på bänken, ja måla lite” den dagen var jag även tacksam över att våtservetter tar bort kritfärg väääldigt effektivt, nästan lite skrämmande effektivt faktiskt.