Ja visst är det roligt med allt man faktiskt kan göra själv. När jag nattade Siri så låg jag och tänkte på hur jag skulle kunna göra lite mat av filt och annat material som jag hittade ute i förrådet för ett tag sedan. Så när jag gick ner så kikade jag i pyssellådan och där hittade jag något som var bättre än filt…skumplast!! Tror jag köpte ett set med mängder av papper och material för säkert 6 år sedan men nu först fick jag användning för det. Tur jag samlar på mig och inte kastar så mycket;)

Jag klippte till remsor och sedan lagom stora pastabitar.(tyvärr saknade jag en zickzacksax så det blev lite pilligt och tog lite extra tid att klippa kanterna.) Sedan vek jag ihop bitarna och sydde genom mitten några gånger. Klart!

Ja sen fick jag för mig att göra lite pennepasta med såklart.

Varför köpa dyr leksaksmat när man kan göra egen såhär lätt och billigt? Tror Siri kommer tycka det är väldigt roligt med lite mer mat att leka med. Blev faktiskt riktigt nöjd med denna idé till verklighet!

–Angelica–

Ute växer och gror det mesta just nu och jag tycker att den här tiden är helt magisk och nästan bättre än sommaren faktiskt. Vårt päronträd har massa fina knoppar och äppleträdet är på gång det med. Men när jag tänker Växa så tänker jag på ett litet mirakel, för det är ju precis vad det är. Ett mirakel när man blir gravid, ett litet frö som växer sig större och större och som sedan kommer ut som en liten bebis sådär alldeles perfekt. Och som sedan växer så snabbt att man nästan inte hinner med.

Gravidmagen har vi inte så många bilder på tyvärr då vi fick en datacrash då Siri var en vecka gammal så alla våra foton försvann. Men kan intyga att den växte som den skulle. Och då jag i v 20 tyckte magen var stor kunde jag i v 39 inte alls förstå haha. Några suddiga foton har jag kvar från midsommar, fyra dagar innan hon kom ut. Tänk att denna lilla fröken växt i min mage och nu fortsätter hon växa här hos oss. Snabbt går det och ja man hinner då inte med, men varje dag är fantastisk på sitt sätt. Det är otroligt vilken resa ett barn gör de första åren och nu är det inte bara den lilla kroppen som växer utan även hennes ordförråd, förståelse, kärlek, ja Allt.

—Angelica—

Ja jag fortsätter att tolka utmaningen på mitt sätt.

Jag har precis just nu kollat på filmen The Impossible som bygger på en sann händelse och berättelse om en familj som splittrades bokstavligt talat av Tsunamin 2004. Jag finner ärligt talat inga ord! Rödgråten med en klump i magen och ett hjärta som snart brister ligger jag nu kvar i soffan med en sovande Siri på mig och sneglar då och då bort på min sambo som snarkar i andra ändan av soffan. Snarkningar som drev mig till vansinne för bara 2 timmar sedan, som nu inte alls känns jobbiga längre. Jag är så tacksam över att ha min familj. En fasansfull tanke dök upp under filmens gång ”Tänk om detta skulle hända med oss” Tanken slår jag bort så fort den dyker upp, för ärligt talat kan jag inte ens hantera den, blotta tanken får mig att vilja kräkas. Den är fasanfull! Så tänker jag på alla familjer som drabbades av Tsunamin, alla som var där, alla som förlorade någon, miste livet och på alla anhöriga hemma. Eller på alla dem thailändare som fick hela sin värld förstörd. Det är ogreppbart man kan inte ens komma i närheten av att förstå hur det faktiskt var, men filmen kändes så äkta. Man kände allt! Paniken, uppgivenhet men ändå lite lite hoppfull. Jag kan verkligen rekommendera alla att se filmen, men vill sammtidigt varna för hur dåligt man mår under och efter. Men man får en helt annan syn på livet. Och Tsunamin drabbade en hel värld, vissa mer än andra men det är en katastrof som aldrig någonsin kommer att glömmas bort, och som inte ska glömmas bort.

Så denna film fick bli en del av Min Helg. Nu ska jag spendera resten av min helg med att krama min familj♡