Nästan varje dag kan man läsa att den eller den personen hyllas för sin insats. Det brukar handla om att man hjälpt en annan människa eller på annat sätt visat medkänslor kan man i kort säga.
När blev medmänsklighet så ovanligt att det behöver en tidningsartikel när det väl sker? Missförstå mig rätt, jag tycker att det är härligt att läsa om alla dessa vardagshjältar istället för att läsa om allt hemskt som händer överallt, samtidigt som jag kan tycka att det känns skrämmande att man blir hyllad så fort man gjort just precis så som alla borde göra. Att hjälpa någon som är i fara, eller att fråga vad som hänt om man ser någon helt förtvivlad.
Att hjälpa istället för att direkt ta på sig skygglapparna och misstro personer som faktiskt är i nöd. Att alltid tro att det finns en baktanke verkar vara lättare för många människor än att faktiskt våga hjälpa.
När blev medmänsklighet och att agera efter uttrycker ”Behandla andra som du själv vill bli behandlad” så ovanligt?! Jag är nämligen ganska övertygad om att de flesta av oss fick lära sig just det uttrycket redan som barn och att det var något som sedan följde med under hela skolgången och såklart även efter studietiden.
Jag tror att vi alla måste bli påminda om just detta då och då. Tänk om alla levde efter att behandla andra som man själv vill bli behandlad, då hade världen sett annorlunda ut. Det är svårt att ändra på en hel värld men man har makten att styra över sin egen person och det är där vi får börja helt enkelt.
Innan jag svävar iväg helt och skriver en hel bok så får jag nog här ändå avbryta helt enkelt.
När blev medmänsklighet något vi absolut inte kan räkna med längre? När blev det ett undantag snarare än en oskriven regel?