Det var min lediga helg vilket innebar att Fredrik jobbade. Så i fredags hämtade jag Smulan på dagis. Det var en såkallad klämdag, sån dag som vi inom handels inte berörs av i vårt arbete direkt. Vi jobbar på ändå hihi.
Men Siri var i alla fall på ett annat dagis just den dagen så jag hämtade henne på Axet på avdelningen Bullen istället. Ännu närmare pappans jobb så jag struntade i vagn och cykel utan gick istället direkt när jag kom från bussen.
Det var en glad skrutta som sprang runt med två dockvagnar med små ”bebisar” i. ”Titta mamma bejbis, titta mamma!” Så det tog en aningen längre tid att hämta eftersom hon skulle bädda ned och säga godnatt och hejdå till alla dockorna. Med lite extra packning som det ju blir när man inte är på ordinarie dagis så gick vi mot Lidéns. Siri gjorde sjolahoppsasteg hela vägen näst intill. Men sen ville hon promt bära(släpa påsen med regnkläderna) så då gick hon inte lika snabbt. Jag stannade för att prata med Rebecca som kom farandes på en cykel och efter en stund med massa prat och jag sagt till Siri att hon fick gå lite i förväg. Så ser jag bara hur Siri puffar upp påsen och sen sätter sig uttråkat på den. Och där sitter hon tills jag kommer och vi går vidare. Haha hon är underbar! Vi fick skjuts hem av Fredrik och tur var det för jag blev dålig på em/kvällen. Så det blev inte mycket gjort kan jag säga.

Tänk den som hade denna energin efter jobbet. Och tänk om man fick se på världen genom dessa nyfikna ögon.

I lördags jobbade Fredrik och jag och Siri spenderade förmiddagen hemma. Vi fick dock stressa lite extra för att hinna få iordning oss inför fotograferingen med familjen Lidén. Fredrik hade sisådär 13 minuter på sig att byta kläder och göra sig iordning efter jobbet men visst hann han.

En bild på lilla familjen Johansson/Lidén…bara Rocky som saknas. Bilden är en skärmdump som är beskuren och fixad för att passa instagram så den är inte i närheten av orginalet. (FOTOGRAF: Julia Jonsson)

Det blev massor med fina bilder. Ska bli spännande att se slutresultatet. Tänk vad roligt att få ha hela familjen samlad..8 vuxna och 4 barn..inte illa. Vill så gärna göra detsamma med min familj.

Efter en god och livad måltid på SolLiden åkte vi hem och gjorde kväll. Det var Cruising här i Tidaholm men vädret var inte så lockande så vi stannade hemma istället. Inte så tokigt det heller faktiskt.

Igår åkte jag och Siri ut till Källefall och hälsade på mamma & pappa för att låta Fredrik få lite tid till sin kurs som är på tisdag. Han ville förbereda sig och skriva lite innan och då tyckte jag det blev bäst om han fick lite egentid till det. Vi köpte med oss glass och passade på att fira min fina pappa som fyllde år 2/5. Dessutom vågade Siri provsitta gräsklipparen…den hon inte gillade förra gången, nu var den jättrrolig igen.

Så en lugn helg med en del inplanerade saker och lite spontana saker. Bästa med helgen var att få spendera den med nära och kära!

Nu taggar jag för en ny vecka med jobb och annat.
Ska passa på att vila lite nu innan Siri och Fredrik kommer hem. Hur trött kan man bli av att spendera dagen på soffan kanske ni undrar. Då kan jag berätta att man kan bli hur trött som helst, speciellt när man samtidigt har ont..det tar en del på energin har jag märkt..men en powernap borde göra susen.

Jag har oerhört svårt för att inse att jag inte mår lika bra som jag gjort när jag var frisk. Och jag blir arg på mig själv och min kropp vilket inte hjälper. Märkte redan igår kväll att höften och foten började värka mer än vanligt och inatt vände och vred jag på mig mest hela tiden. Men sov ändå ganska bra om man jämför. Dock var värken kvar i full styrka när jag vaknade så jag insåg efter ett tag att jag allt får vara hemma idag. Jobbig insikt! Ringde och förklarade för jobbet och grät. Besviken och ledsen för att inte klara av det jag klarat tidigare och blir ledsen för att jag inte mår bra. Men det är bara att inse att ibland så går det inte och då får jag vara hemma helt enkelt! Varför är det så svårt att erkänna sig svag?!

Just nu ligger jag med foten i högläge och masserar höften och väntar på att värken ska lindras. Får bli en lugn dag för mig idag. För att lugna er som lätt blir oroliga när jag är dålig kan jag säga att jag har mått mycket(!!) sämre men idag var jag begränsad i mina rörelser, därför stannade jag hemma. Inte lätt att stå och gå med en höft som trilskas och en fot som viker sig. Men förhoppningsvis är jag på benen redan i morgon.

Bild tagen förra veckan på väg till jobbet. Tänk ändå vad långt jag konnit från i vintras. Då kunde jag knappt ta mig ur sängen, släpade mig ned för trappan och la mig i soffan uppallrad med kuddar under benen och nacken. Trött nästan jämnt. Och nu kan jag (fördetmesta!) Stå och gå hela dagarna, jobba, leka och som på bilden..våga sätta mig på en låg ramp utan att oroa mig över huruvida jag kommer kunna ta mig upp eller inte. Upp kommer jag, det vet jag, sen såklart kan det ta lite tid och göra lite ont. Men det är ändå en bra bit påväg i rätt riktning.