Att inse sina begränsningar!

Jag har oerhört svårt för att inse att jag inte mår lika bra som jag gjort när jag var frisk. Och jag blir arg på mig själv och min kropp vilket inte hjälper. Märkte redan igår kväll att höften och foten började värka mer än vanligt och inatt vände och vred jag på mig mest hela tiden. Men sov ändå ganska bra om man jämför. Dock var värken kvar i full styrka när jag vaknade så jag insåg efter ett tag att jag allt får vara hemma idag. Jobbig insikt! Ringde och förklarade för jobbet och grät. Besviken och ledsen för att inte klara av det jag klarat tidigare och blir ledsen för att jag inte mår bra. Men det är bara att inse att ibland så går det inte och då får jag vara hemma helt enkelt! Varför är det så svårt att erkänna sig svag?!

Just nu ligger jag med foten i högläge och masserar höften och väntar på att värken ska lindras. Får bli en lugn dag för mig idag. För att lugna er som lätt blir oroliga när jag är dålig kan jag säga att jag har mått mycket(!!) sämre men idag var jag begränsad i mina rörelser, därför stannade jag hemma. Inte lätt att stå och gå med en höft som trilskas och en fot som viker sig. Men förhoppningsvis är jag på benen redan i morgon.

Bild tagen förra veckan på väg till jobbet. Tänk ändå vad långt jag konnit från i vintras. Då kunde jag knappt ta mig ur sängen, släpade mig ned för trappan och la mig i soffan uppallrad med kuddar under benen och nacken. Trött nästan jämnt. Och nu kan jag (fördetmesta!) Stå och gå hela dagarna, jobba, leka och som på bilden..våga sätta mig på en låg ramp utan att oroa mig över huruvida jag kommer kunna ta mig upp eller inte. Upp kommer jag, det vet jag, sen såklart kan det ta lite tid och göra lite ont. Men det är ändå en bra bit påväg i rätt riktning.