..på akuten.
Jag tar det från början. Siri var så varm och hade feber på natten till i fredags. Förkyld som tusan var hon också. Så på morgonen såg vi att vi inte kunde skicka henne till dagis. Och då vi kör varannan gång vab så var det min tur att vara hemma. Meddelade jobbet, dagis och min privata chaufför Maria. Somnade sedan om. Fredrik gick till jobbet..sen skulle jag och siri gå upp. Det var då problemet uppstod. Jag som har haft problem med foten i två veckor nu kunde då inte stödja på den alls. Gjorde försök men det slutade med att jag fick hasa mig in i badrummet, kallsvettig och spyfärdig. Där fick jag sedan vara kvar. Vi tog oss efter mycket om och men ned till nerevåningen. Är grymt tacksam att Siri är så duktig på att ta sig ned själv i trappan. Räckte med att jag var framför ifall hon ramlar.
Väl nere känner jag bara ännu mer illamående och att jag mår så vedervärdigt dåligt och foten är hemsk. Jag hoppar runt lite tafatt på mina kryckor och sedan får jag sätta mig ned. Svimfärdig av smärta. Lyckas på något sätt efter säkert en timma göra gröten till Siri. Ringer sedan Fredrik då jag är orolig över att jag ska svimma. Han får åka hem från jobbet, och hjälpa mig på med kläder och packa iordning lite lätt så att vi kunde åka till akuten.
Siri åt som tur var bra och var inte särskilt påverkad av sin feber så hon fick liksom bara hänga med.
In kom vi vid 12 tiden, Vi fick hjälp ganska snabbt då det bara var några framför oss i kön. Kom in till det där första rummet där dem väll börjar skriva in vad felet är och hur vi ska gå vidare. När det var avklarat fick vi sitta ned i väntrummet igen. Fick då varningen att det kan ta lite extra tid. Till röntgen trodde jag hon menade. 1timma blev till två timmar. Jag skickade iväg Fredrik&Siri så dem kunde få i sig lite mat och så Siri kunde sova lite i bilen. I det där tråkiga väntrummet satt jag i 4! timmar. Höll på att somna mer än en gång kan jag erkänna. Mådde inte direkt bra heller. Illamåendet höll i sig och blev ju inte bätttre av att jag inte kunde äta något då jag som sagt redan mådde illa.
Vid 16tiden fick jag komma in till nästa stop, röntgen trodde jag men nej det var till läkaren(som nog var x antal år yngre än mig!, känns alltid lite konstigt) F&S kom tillbaka i rättan tid och fick följa med. Rummen var upptagna så ett mysigt personalrum fick vi sitta ned i istället. Han tittade på foten, mätte lite och konstaterade att han absolut ville att vi ska röntga den. Vi blev bortvisade till röntgen. Och jag kan säga att fram tills dess hade vi haft jättefin och trevlig personal. Det stoppades i den anmälningsluckan. Först och främst påpekade hon att ingen röntgen var beställd. Varpå jag utbrast att vi faktiskt väntat på den i 4 timmar. Får då svaret så jävla nonchalant ”ja och nu kan ni räkna med ytterligare ett par timmar för vi har massor att göra!” Jag blev förbannat matt av den informationen faktiskt och av hennes nonchalanta sätt. Men vi hoppade bort till väntrummet med tanken ”har vi ändå väntat så här länge så måste vi ändå vara kvar tills vi fått ett svar”
Siri charmade alla i väntrummet genom att härma djur, visa magen, skratta åt Fredrik m.m lilla busan♥ Är så stolt över att hon finner sig i det mesta, rastlös såg vi att hon var..men vem var inte det?! Efter ytterligare en halvtimma ropar dem upp mitt namn. Jag är på väg att resa mig för att gå in till röntgen. Blir då uppmött av en personal som säger följande. ” Jag har nu kollat igenom dina papper, och du hade problem med foten?”
A- ”Ja!”
P- ”Har du ramlat och slagit dig?”
A- ” Nej, så det är därför jag inte vet varför foten är som den är”
P- ” vi kommer inte röntga dig idag, du är inte prioritet eftersom du inte ramlat eller slagit dig. Skelettskador har vi prio på!”
När den jävla människan har hjärta att säga detta till oss, vi som väntat i 5!!!!timmar på röntgen, jag utan mat då jag inte fick i mig frukost ens på morgonen. Då kände jag bara för att bryta ihop..vilket jag också gjorde.
A-” Förlåt jag vet att det kanske inte är ditt fel personligen men nu är jag förbannat trött!, vi har väntat 5 timmar, jag kan inte gå!! Foten gör så jävla ont! ”
P-”bli inte ledsen, jag ska gå och boka in dig på en tid nästa vecka, det är onödigt att gråta så vänta lite lilla du.”
ONÖDIGT ATT GRÅTA?!?!?!UTAN MAT OCH SITTANDES I ETT VÄNTRUM PÅ AKUTEN I VÄNTAN PÅ ATT FÅ EN RÖNTGENTID OCH SEDAN FÅ HÖRA ATT MITT PROBLEM MED FOTEN INTE ÄR PRIORITET EFTER 5!!!!!TIMMAR. JAG ANSER ATT JAG HADE ALL RÄTT ATT BRYTA IHOP!
Hon kom tillbaka med en lapp om att hon bokat in mig på måndag. Jag blev vansinnig och sa att Nej! Det fungerar faktiskt inte för vi bor x antal mil därifrån, Fredrik jobbar, jag har Siri och jag tänker inte sitta och vänta i onödan en jävla dag till! Jag skiter i foten, det får gå över av sig själv! Till slut fixade hon ännu en tid fast på torsdag då jag ändå ska åka och röntga magen. Tack sa jag som bara kände att en vecka med smärtsam fot var ett helvete att tänka på. Tog lappen, kryckorna och så gick vi därifrån tillbaka till rummet vi fick innan röntgen. Där började huvudvärken komma smygandes..migränkänning! Vi fick släcka ned och F gick och köpte huvudvärkstabletter. Jag grät lite och kände mig överkörd! Ingen konstig känsla efter all den väntetiden, och utan mat med ett konstant illamående. Den yngre läkaren kom in igen och förklarade läget, att han inte förstod röntgens beslut men att han ju tyvärr inte kunde göra något åt det. Men bad om ursäkt, en upprikrig ursäkt som jag uppskattade kan jag lova. Vi fick sedan åka hem. Så nu hoppas jag att morgondagen blir bättre. Foten är för tillfället lite mindre svullen..inte konstigt då jag suttit med den högt och väntat hela dagen..inte mycket belastning på den då liksom. Men ja vi får se hur den känns i morgon. Nu ska jag sova! Och raderar denna skitdag! Som tur är inträffar dagar som denna ytterst sällan!
(Blev nog ett ganska rörigt inlägg, men orkar inte kolla igenom det heller känner jag)
Godnatt♥