I förrgår var vi på dopsamtal. Och vad vi kom fram till vet jag inte riktigt. Vi hade bara en psalm som vi ville ha med. Och två låtar. Och en dikt som min systerdotter gärna får läsa. Är tyvär inte så kyrklig av mig, så då blir det lite svårt. Siri &Kusinen Jack ska ha dop ihop. Det skiljer bara 8 veckor på dem, så det var ju smidigt att slå samman dopen.

När vi började fundera på dop, så funderade vi även på vilka vi ska bjuda. Tänkte först bjudit några av mina närmsta vänner också, men nu när vi slagit ihop dopen, så kommer vi upp i ca 50 personer med bara släkt och familjer. Vilket ju redan är ganska många. Man måste ju få plats någonstans med.

Nu är i alla fall inbjudningarna utskickade(Lena fixade dem)..

Sen kom vi till det där med namn, och från första sekund var det solklart att Det var en liten Siri vi fått. Och att hon skulle få efternamnet Lidén var självklart, Johansson kändes inte direkt som ett alternativ ( ursäkta alla Johansson, men jag vill nog hellre heta Lidén någon gång i framtiden med.)

Förnamn, Check, Efternamn, Check…men vad ska hon heta i mellannamn då??? Vi funderade och letade lite bland släktnamn, men vi hittade inget speciellt som vi fastnade för. Så då kikade vi på de namnlistor vi skrivit på i nio månader…och där fanns det en hel del, men det var bara ett som vi båda tyckte passade, och det var Ofelia. Så det är nu inskrivet på pappret som ska till skatteverket.

Och Smulans initialer blir då S.O.L, vilket vi tyckte var lite extra roligt. Hon är ju vår fina lilla sol.. Som vi älskar så himla mycket<3 

–Angelica–

Vi är nyss hemkomna från Bvc, Fredrik smet ifrån jobbet och var med som vanligt. Det är helt galet att Smulan redan är 2 månader(och en dag för att vara exakt) Vi vägde och mätte Siri och jag fick fylla i ett papper med frågor över hur jag mår. Och jag måste erkänna att jag mår fantastiskt bra. Att spendera dagarna med Siri&Rocky är underbart, och eftersom Fredrik har ledigt mitt i veckan och varannan helg så får vi 4 tillbringa mycket tid ihop, hela familjen och det känns härligt.

För lite mer än två månader sedan visste vi inte att det var Siri som låg i magen och sparkade och hickade. Och nu skulle vi inte kunna leva utan henne. Det är fantastiskt och nästan för bra för att vara sant att hon kom ut och var helt perfekt. Det går inte en dag utan att jag tänker på hur lyckligt lottade vi är som har varandra, en härlig hund och en underbar skatt som heter Siri.

Mycket händer med Smulan nu, hon växer så det knakar, och hittar på nya uttryck och ljud varje dag. Hon ler mest hela tiden, och ibland sitter hon och funderar. Enda gångerna hon har varit riktigt ledsen har varit då hon haft problem med magen, men med Semperdropparna redde vi ut problemet. Hon är ett matvrak och kommer inte maten fram snabbt nog blir hon otålig, men det är ett helt annat skrik och inte gråt.  Hon fäktar och leker, men när hon ligger i sin säng under sängmobilen blir hon helt facinerad av nyckelpigorna och molnen som snurrar runt, och dem följer hon med blicken. Siri gillar inte att ligga på mage i soffan eller på en filt på golvet, men att ligga på mig eller Fredrik går ypperligt, och då tränar hon mer än gärna både rygg och nacke. När hon föddes var hon 49cm lång, vägde 3555g och huvudet var 33,5cm stort. Idag väger hon 5425g, är 58,5 cm lång och huvudet är 39,7cm. Hon växer och följer sin kurva perfekt. Hon somnar för der mesta runt 22 tiden på kvällen(äter runt 21.30) och sover tills ca 5 tiden då hon vill ha lite mat och somnar sedan om till 8(eller som igår då vi båda somna och inte vakna förens 9.30…ops) På dagarna sover hon inte lika mycket som tidigare utan har lite längre vakenperioder. Hon ligger då antingen i min famn, i sin babysitter eller på en filt i soffan, hon tycker om att spana runt och det som är mest spännande att titta på är tavlan i vardagsrummet.

Jag har som sagt mått ofärskämt bra ända sedan smulan kom(och innan med såklart) och är tacksam över att vi mått bra allihopa. Jag är även glad över att amningen fungerar, näst intill smärtfritt med. Det är så skönt att veta att hon får i sig tillräkligt med mat enbart genom amning, och fungerar det tänker jag fortsätta tills hon är mella. 4/6 månader, men såklart blanda in annan mat under tiden.

Nu känner jag mig tryggare när jag är utanför hemmets väggar än jag gjorde precis i början. Nu vet man ju varför hon gråter och vad hon vill ha. Dessutom underlättar det ju att hon är sådär härligt nöjd för det mesta med.

–Angelica–