Här kommer den årliga summeringen av året vi lämnat bakom oss. Ett år som varit annorlunda, ett år av glädje, sorg, ångest, skratt, kärlek, familjetid och mycket annat. Precis som alla andra år men samtidigt ett år som absolut inte varit som något annat vi tidigare upplevt.
Januari bestod av promenader, hemmamys, livets första disco för Siri. M.m en bra start på året helt enkelt om man räknar bort små förkylningar osv.
Vi fick snö, äntligen. Vi var hela familjen på Disney on ice med Susanne och Wilma. En underbar tillställning. Dessutom blev Siri och Wilma utvalda att åka med i en vagn ut på isen. Höjden av lycka. Vi träffade även på farmor och farfar på en flygande matta…det ni😉Vi firade Rocky som fyllde 13 år, gamle gubbisen. Sen kom då Mars som började bra. Jag fyllde 35 år. Vi rockade självklart sockorna. Vi fick ta del av en blygsam vårsol. Sen kom dagen som ändrade hela vår familj. Dagen jag fortfarande inte kan prata om utan att bryta samman i gråt. Vi blev tvungna att ta farväl av vår älskade Rocky. Från att ha varit så frisk till att på några timmar bli så dålig. Vi försökte glädjas åt alla hans friska år. Men saknaden och sorgen var och är helt fruktansvärd. i mars blev även Covid känd som en pandemi och ångesten och rädslan över att bli sjuk var hemsk. Permitteringar och mycket ensamt jobb följde. W April bjöd på några fina stunder. Dock var sorgen över Rockys bortgång hela tiden närvarande och vi hade svårt att njuta av livet. Men Algot fyllde 4 år och vi hade för första gången inget kalas. Jag minns att vi skrev att vi firar när läget lugnar ned sig lite…då visste vi inte hur det skulle eskalera. Men vi firade Algot och kompisen Ture på mössebergs djurpark, vilket var så mysigt. Maj månad bjöd på fint väder, värme, konfirmation. Min fina vän Elinor blev trebarnsmamma och lilla Hilda gjorde familjen komplett. Vi påbörjade projekt trädgård och kom en bra bit. Magnolian slog ut likaså päronträdet. Trädgården var underbart vacker. Jag mådde mindre bra den här perioden och hade mycket ångest och stress över jobbet. Försökte njuta av lediga dagar så mycket jag bara kunde. Sommar när den är som bäst. Vi plockade dem första jordgubbarna. Firade smulan som fyllde 8. Dock endast ett litet kalas med farmor&farfar samt mormor och morfar ute i vår trädgård. Vi blev med pool, vår absolut bästa investering för året. Skolavslutning och lite coronasäkra semesterplaner gjordes upp. Målade plank som en galning och grejade ännu mer i trädgården där vi spenderade alla fina dagar.
Så kom Juli, någon veckas semester och fint väder. Fredrik fyllde 35 år och vi firade honom lite här hemma men inget kalas för familjerna. Vi fick experthjälp av min pappa och lillebror och blev med ny trappa vid ingången, ny trapp, trall och bänk till framsidan samt två hål byggdes igen på altanen. Härligt när man kan checka av måsten. Vi besökte biblioteket för sista gången, det visste vi dock inte men i skrivande stund är bibliotek nedstängda pga pandemi. Vi följde med och kollade på Emma och Alexanders båt i Karlsborg och passade även på att besöka fästningen. Små utflykter med avstånd helt enkelt. Jag har under året utvecklat en social fobi och har otroligt svårt att slappna av på ställen som inte är hemma. Jag jobbar mycket med att det inte ska bli värre, men får erkänna att jag sedan i mars undvikit det mesta.
Vi spenderade alla lediga dagar i poolen. Underbar investering för hela familjen. Vi gjorde två dagsutflykter och hade enorm tur att det var minimalt med andra människor. En dagsutflykt till Gränna och Visingsö, en mysig dag som kanske inte var drömmen för trötta Algotben, men vi andra uppskattade dagen. En dag spenderade vi i Varberg och även där var det folktomt, underbart! En extremt tråkig och långsam dag fick jag ett spontant ryck och bokade in oss på yoump i Jönköping. Fantastiskt ställe och även där var vi så gott som ensamma hela vårt pass. Hela familjen hade så kul och svettigt som tusan var det. Vi kan summera Augusti med att vi lyckades ha några dagar utanför tomtgränsen på ett säkert sätt. September försökte jag hålla igång dagarna och känna glädje i varje dag. Det gick bättre och bättre. Jag är så oerhört tacksam för min familj, genom allt har vi varandra och det är guld värt. Vi träffade fina vänner för en utflykt på Mössebergs djurpark. Vi behövde verkligen inte trängas. Så skönt. Varma dagar fortsatte och vi njöt för fulla muggar. Oktober månad flöt på och Siri hittade äntligen nya favvisglasögon. Vi började leta i januari…så det säger en del. Hela två par fick det bli denna gång och hon är så nöjd. Algot fick en för honom ny cykel som jag fyndade på återbruket. Han lärde sig cykla 2 hjulning förra året men i år behärskar han det bättre. Siri blev bjuden på barnkalas och vi var i valet och kvalet, men till slut fick hon gå på det. Det vara bara barn från klassen, och det kändes säkert. Siris skrivbord kom på plats och hon älskar det fortfarande att spenderar mycket tid vid det. Vi blev bjudna på Italiens afton hos mina svärföräldrar, det blev en mysig kväll med dem närmsta. Nissan flyttade in och Siri var överlycklig, detta år är första året även Algot varit intresserad av Nissan. Vi åt god middag ute hos min mamma och pappa. Vi saknar att kunna krama om våra nära och kära. Vi saknar att kunna träffas inomhus, vi saknar mycket men vi är så lyckligt lottade att vi faktiskt haft möjligheten att ses utomhus. Bästa månaden på hela året. I år blev den annorlunda. Det blev mycket mys hemma i år. Vi firade både juldagarna och nyårsdagarna hemma bara vi 4. Vi har saknar nära och kära! Men då vi vill kunna fira andra år har vi på grund av det rådande läget tagit vårt ansvar och gjort det absolut bästa av situationen. Jag tycker vi har lyckats. Nikodemus flyttade in e det sorgsnaste hörnet i huset, där Rockys mat och vattenskål tidigare stod. Så nu är det lite mer glädje just där.
Om jag ska summera året så ska jag säga att vi haft tur. Vi har inte drabbats av några allvarliga sjukdomar. Och känner med dem som drabbats. Vi har spenderat mest tid på den plats vi trivs bäst och det är här hemma. Vi har varvat ner mycket och försökt leva i nuet. Vi saknar att få krama om våra nära och kära. Att kunna åka någonstans utan att drabbas av panik och ångest saknar jag. Vi saknar Rocky oerhört mycket och känner varje dag att han saknas oss. Vi pratar om honom mycket, gråter ibland och saknar honom ännu mer. Men vi vet att vi går år rätt håll.
Vi hoppas att 2021 kommer bli ett lugnt år utan extrema överraskningar, ett år där vaccin gör det möjligt att få bukt med pandemin. Ett år där vi kan börja leva lite mer igen. Ett år där vi kan kramas igen. Ett år vi inte tar förgivet.
