Dagen då jag ville lägga mig ner och dra något gammalt över mig…varför kanske ni undrar? Här kommer en rad händelser som ledde fram till just precis den där känslan.

På jobbet var det ca 3 kunder som nog egentligen inte borde träffat några folk igår, det kände jag i deras bemötande. Kunden har inte alltid rätt men det är nog en aningen svår insikt för en del märkte vi igår. Ingen nämnd ingen klämd.

På vägen hem tycker jag det är en liten gnutta obalans i bilen, kanske beror på att vi grejade med den igår tänkte jag, så fortsatte att köra hem.

Väl hemma är jag i god tid så jag hinner hämta upp maten på Ica online innan jag hämtar barnen. Effektivt och smidigt som vanligt på Ica och finfint bemötande. Hem med maten hiva in det i kyl och frys. Hoppa i bilen igen åker då till dagis för att hämta Algot först för en gångs skull. Då kommer en pappa in och frågar om vi har en beigaaktig bil. ”Japp” Då ska du nog skynda dig för det pyser ut luft ur ditt framdäck. Så snabbt ut aningens stressad men så tacksam att han tog sig tiden att säga till! Tack💕 Åker då smått stressad ner till Lidéns, ut med Algot in där och lämnar vår bilnyckel och byter till Storebilen som jag kört typ 2 gånger tror jag. Men jag brukar inte tycka det är direkt svårt med att köra andra bilar.

Skyndar mot skolan, kommer dit ca 1 minut i 17, hämtar Siri. Ringer sen till pappa och försöker lösa bil till morgondagens (dagens) jobb. Det ska vi fixa säger han. Härligt med ett bekymmer mindre.

Åter till Lidéns för att hämta Rocky, väl där inser jag i smått panik att jag inte har någon nyckel hem. Den ligger i våran bil som är låst och Fredrik har nyckeln till…och han befinner sig vid denna tidpunkt i Skövde som tränare på bågskyttet.

Här är första gången jag på alvar vill lägga mig ner och dra något gammalt över mig…ut till våran bil känner på handtaget och den är….UPPLÅST!! Halleluja moment på det! Och visst ligger husnyckeln där ifram.

In med barn och hund i storebilen igen, då ringer Alexander. Som är hemma hos oss och det är tydligen olåst…kanske jag undermedvetet lämnat det olåst, vad vet jag. Blir i alla fall aningens stressad igen. Kör hem, tar ut svängen och ska parkera. Så står min pappas bil där som jag ska låna så jag backar bak och låter pappa flytta på den, sen svänger jag runt hörnet och KRAAAS!

Vad hände då kanske ni undrar, var det mitt förstånd som kastade in handduken? Var det min hjärna som bröt ihop? Kanske vad vet jag. Hur som har jag inte tagit ut kurvan tillräckligt för storebilen utan den tar i hörnet på taket av garaget. PANIK! Ut ur bilen kollar skadan på bil och garage. Jag tycker jag har kvaddat bilen medans Alexander och papps tycker det är en liten skråma. Håller mig lugn och lastar in barnen hemma. Ringer Fredrik och förklarar vad som hänt och sedan sätter jag mig i soffan och känner att jag nog kan stanna kvar där resten av mitt liv, eller i alla fall resten av kvällen.

Vilken förbaskad otrevlig, stressig och kattastrofig dag det blev. Kunde lika gärna varit fredag den 13:e!

Tänker ändå logiskt att jag inte kan göra något åt det, kan inte heller ringa Anders då dem är på quiz, så försökte släppa det helt enkelt. Ska sedan rosta bröd till kvällsmat…vad händer? Jo brödet börjar näst intill brinna i ena änden pga av något som satt sig fast på värmeslingan däri. Så dagen igår gjorde mig aningens skör rent känslomässigt, stress är inte så värst bra i kombo med katastrofer helt enkelt.

Hur är då läget idag? Mycket bättre faktiskt. Vårt däck blir troligen lagat idag, Storebilen kommer bli hel med lite kärlek &spackel och taket var inte skadat. Phu! Dessutom börjar jag lite senare än vanligt idag vilket gör att jag kunde duscha i lugn och ro och kunde ha sovmorgon till 7, vilket behövdes.

Kl 18.30 ikväll ska jag landa hemma i soffan och njuta av känslan att vi har en ledig helg med familjen. Den känslan kommer slå all stress och panik utan bekymmer.

Trevlig Helg Allihopa.