Har sagt det förut men säger det igen, jag är så tacksam över att min knopp nu mera tycker att min kropp är helt okej, faktiskt ganska fantastisk!

Självklart kan jag stå framför spegeln och känna BLAAAAAH, men det yttrar jag inte högt utan jag vänder om i tanken, och tänkt, du är grym! Om mig själv och det hjälper verkligen.

Alla har vi komplex, spelar absolut ingen roll hur man ser ut..alla har komplex. Jag märker det så tydligt överallt även på jobbet. När jag hjälper kunder att testa jeans, en top eller bh, jag får så ofta höra att magen är för stor eller att det sticker ut lite här eller där osv. Men jag tar inte det längre utan kör bara pepp tillbaka, och kanske kanske kan hjärnspökena få sig en liten smäll på näsan och dra sig tillbaka lite, jag hoppas det.

Sen funderar jag på om det är en fråga om kvinnligt och manligt, för det är väldigt sällan man hör en man klanka ner på att magen sticker ut eller att T-shirten visar för mycket av ryggen under osv.

Frågan är om tankarna finns i huvudet hos alla? Jag tror nog det fast olika starkt beroende på person. En sak är säker, vi alla behöver älska oss själva mer, och faktiskt försöka trivas i den kropp vi har exakt i detta nu. Sen spelar det ingen roll om man vill förändra sin kropp, gå ner i vikt eller bli starkare osv. Vi måste trivas i vår kropp längst vägen helt enkelt och inte bara tänka ”att när jag gått ner 15 kg då…då kommer jag trivas med mig själv” Jag tror faktiskt inte att man då från en dag till en annan, från en siffra på vågen till en annan kan börja älska sig själv bara sådär. Nej jag tror det är viktigt att man trivs och tycker om sig själv längst med vägen. Jag är helt övertygad om att den lycka man känner när man tycker om sig själv faktiskt lyser igenom och smittar av sig på andra.

Tänk..för kanske bara något år sedan hade jag ALDRIG känt mig bekväm i ett par sådana här byxor med toppen istoppad. Men nu känner jag som så…varför ska jag oroa mig för vad alla andra ska tycka om att jag som har en mage (liksom alla andra) och inte är smal kan gå i sånna här kläder? Dem har ju fullt upp med sina egna komplex😉

Pepp dig själv och trivs längst med vägen oavsett vilken resa du är ute på.

Stor kram till er❤️

Så var den inlämnad, lappen som varje år ger mig ångest.

Sommardagis. Vi har haft Siri på sommardagis två somrar vad jag kan minnas och det var ingen hit. Det berodde inte på personalen absolut inte men Siri är en blyg tjej som gärna vill vara bland folk hon känner och på ställen hon känner till. Vilket inte var fallet på sommaren, hon kände inte igen dagiset och hon hade aldrig träffat pedagogerna som sommarjobbade. Det var så otroligt jobbigt att varje morgon lämna en hysteriskt gråtande Smula som klamrade sig fast i famnen på mig. Som tur var handlade det om några dagar under ca 2 veckor.

Förra året och året innan det var jag mammaledig så då blev det låååångledigt. Ljuvligt! I år blir det faktiskt återigen långledigt för barnen, v 26-32 är dem lediga, dock får jag och Fredrik endast en semestervecka ihop. Det är ju lite lite men å andra sidan kan vi hitta på saker även under veckorna jag jobbar eftersom jag endast jobbar halvtid och har tackat nej till extratimmar just dem veckorna. (Får ju såklart vara redo för inringning men det är ju en annan femma)

Fredrik går på semester v 26-29och sen går jag v 29-32. Tänk snart är vi där. Snart är det sommar och sol.

Hur gör ni på sommarn?

För vår del känns det skönt att barnen faktiskt får ett sommarlov, även om det gör att vi endast har en vecka tillsammans hela familjen. Men vi får göra det absolut bästa av det helt enkelt och vi älskar ju att vara hemma och njuta av trädgården och annat så det blir nog toppen det.