När jag hade hämtat Siri efter dagis och vi satt i bilen på väg fram till stan sa hon:
”Mamma , jag har tänkt på en sak”
”Vadå Siri ?”
”Jo du vet…du har ju ont i kroppen….ja lite varstans faktiskt och pappa har ju ont i sin rygg!”
”Ja…jo det stämmer väll”
”Jag vet varför det är så, varför ni liksom har ont”
”Jaha, varför har vi det då tror du?”
”Jo för att…såhär är det…alltså JAG är ju en del av dig och en del av pappa…så därför tror jag ni har ont för att jag liksom fick dem två delarna”
Vad svarar man på detta? Vilken gullig liten konstig tanke hon hade. Samtalet fortsatte och jag försäkrade att det inte var pga henne som hennes föräldrar är lite skruttiga utan att det bara kan bli så. Men att hon har helt rätt att en del av mig och en del av Fredrik har blivit världens bästa Siri. För hon är verkligen det bästa med mig och det bästa med Fredrik. Så himla go att jag blir alldeles rörd varenda dag.
