I morse när Siri vaknade så var hon allmänt hängig och hade ont i huvudet och hosta. Så det blev en hemmadag för vår del. Inget dagis. Hon var dock inte så värstans sjuk faktiskt men har man valet att få stanna hemma så får man ta det tycker jag. Planen var att hon skulle dit imorgon men då det härjar kräksjuka på alla tre avdelningarna kände vi som så… JULLOV ÄR INTE FEL ALLTSÅ😅 Så det blir en hemmafix vecka för oss helt enkelt. Pappan får vi nog klara oss utan då det är en aningens hektiskt för florister och blomsterhandlare den här tiden på året. Jag ska njuta av att vara ledig, inom Handels är det inget man kan räkna med helt enkelt. Så att vara mammaledig en jul är inte fel alla. 

Den här dagen har bestått av gnäll från den lille frustrerade Algot…huvudet är en aningens trött efter denna dag så att säga. Däremot så var båda barnen helt underbara när vi tre åkte fram och handlade…vet ni en sak? Pension och andra bidrag betalades tydligen ut idag….och alla dessa folk handlade julmaten idag…det gick inte fort mellan hyllorna på Ica kan jag meddela. Men Siri och Algot var fantastiskt snälla! Och dem två gjorde handlingen betydligt mycket roligare. Det är verkligen guld värt att kunna handla tillsammans med sina barn utan gnäll, utan skrik. Vi har faktiskt aldrig haft något bekymmer med det och jag är så tacksam för det. 

Efter en något gnällig eftermiddag så inser jag att choklad är en gudagåva…det höjde både mitt blodsocker och humör! Och på andra plats kommer smörgåsrån…underhöll det gnälliga barnet under tiden jag gjorde pannkakor. Härligt när man hittar lösningar på problem…eller hur? 

Just nu ligger tre av oss i soffan…Rocky på golvet och alla inväntar  vi Fredrik som är på bågskyttetävling hela kvällen. Men snart dyker han nog upp…brukar bli runt 22.30/23 tiden. Och den tiden närmar sig❤️

Imorgon kör vi hemmamys hela dagen lång och om vädret tillåter får det nog bli lekparken också. 

Natti natti

När man liksom hoppar upp som en sol på morgonen men någon gång under dagen förlorar sin glans för att någon gång på kvällen falla ner platt som en pannkaka. Det kan nog beskriva denna dagen känner jag…orsaken? Vi har två nattsuddare till barn. Siri somnade strax efter 21 och Algot strax innan kl 23. Ljuvlig kväll…typ inte faktiskt. Vi har dock haft några ”tidiga” kvällar så det är väll synd å klaga…
Just nu ligger Siri och drömmer i sin säng och Algot ligger i sin säng och sover tungt. Fredrik sänkte ned botten i dag och det är nog inte en dag för tidigt. Vi skulle behövt göra det för längesen, men då jag haft värk och haft svårt att ta upp Algot på natten för amning osv. Så har vi inte sänkt sängen förens idag. Dessutom sover jag obehagligt lätt och vaknar för minsta lilla…och Algot är av den sorten som gallskriker så fort han vill något…eller så fort han vaknar med faktiskt så han har aldrig ens försökt att sätta sig upp i sin säng. Men det känns tryggt att han sover närmare golvet och inte kan ta sig över sängkanten. 

Det är lustigt det där hur olika småbarnstiden kan upplevas. Med Siri var det väldigt lätt, och jag njöt för fulla muggar. Med Algot har det inte varit alls lika lätt och jag har nog mer än en gång slitit mitt hår i ren frustration följt av ett dåligt samvete för att jag inte svävar på de där rosa små molnen även denna gång.  Men det är ok att tycka det är jobbigt ibland, det är ok att vara trött, och framför allt så är det ok att inte alltid vara på topp. Många stunder är jag så lycklig att hjärtat svämmar över av kärlek och andra stunder känner jag mig mest svettig faktiskt. Men älskar dem båda lika villkorslöst för det. Men ett barn är piece of cake jämfört med två barn. Däremot blir man mer härdad mot skrik med barn nr två. Har jag märkt…för man vet att det inte är livshotande så fort Algot är uttråkad och visar sitt missnöje med att skrika halsen av sig..när han är fullt påklädd och Siri fortfarande står i hallen och funderar på vilka vantar eller skor hon ska ha på sig just den dagen. Eller när han ligger i godan ro och ammar och allt avbryts för att Siri ropar ”FÄÄÄRDIG” inifrån toa(det slår ALDRIG fel). 

Ibland vill man klona sig själv…men i brist på ett fungerande sätt får man helt enkelt förlika och nöja sig med att hålla ett barn nöjt åt gången…ibland infaller det sig så fantastiskt att båda är glada samtidigt och då uppstår en sån där magisk stund när man nästan (jag sa NÄSTAN) vill ha ett tredje barn..men det brukar gå över fort haha. 

Nu ska jag slå igen ögonen och hoppas på en god nattsömn. God Natt allihopa