i måndags började jag jobba igen efter semestern. Och att komma tillbaka till jobbet var inget som kändes direkt jobbigt. Däremot kändes det hemskt att lämna Siri på sommardagis. Hon var så ledsen och klamrade sig fast hos mig. Så jag räknade mest ner timmarna tills det att jag kunde ta bilen hem och hämta henne igen. Hon hade varit ledsen på förmiddagen men på eftermiddagen hade det gått bättre. Idag lämnade Fredrik henne och det gick inte direkt bättre idag heller. Känns inte alls bra att åka till jobbet när man lämnat av en förkrossad liten Smula på sommardagis. Även om jag vet att personalen säkert är jättebra och kan sin sak så kan jag inte låta bli att vara sur på kommunen för att dem gjort så inte en enda ordinarie personal finns på plats. Det är bara vikarier och ingen från Siris dagis. Så hon känner ingen. Vilket känns hemskt. Sen verkar tjejerna som jobbar där i sommar jättegoa. Men det gör ju inte Siri tryggare vid lämning. Jag tycker det borde vara en självklarhet med personal från de dagis som barnen i vanliga fall går på. För våran del blev det helt ny personal på ett helt nytt dagis. Ingen superkombination för vår lilla tjej. Hoppas på bättre lämning på torsdag. 

Lilla hjärtat, allra helst skulle jag vilja spendera dygnets alla timmar med dig.