Nu var det några dagar sedan jag skrev något här inne. Har verkligen inte hunnit, mina bloggtimmar brukade förut ske på bussen. Men nu åker jag inte buss längre så där rök dem timmarna;)
I tisdags fick jag nog med att gå runt med nageltrång som inte blivit bra. Besparar er alla äckliga detaljer. Hur som helst så ringde jag och skulle bli uppringde samma eftermiddag. När dem ringde tillbaka låg Siri på mig och sov middag…och det visade sig att även jag hade somnat..skräll! Så en aning luddig var jag i huvudet när jag svarade, hade sån otrolig tur att få en akuttid kvart i 4 samma eftermiddag. Så hoppade in i duschen(hade nämligen tänkt vara hemma hela dagen och passade då på att göra oljebehandling i hårbotten) och fem shamponeringar senare så fixade jag iordning oss och vi tog en tur med Rocky innan vi lämnade av han på Lidéns. Stressad var jag! Men i tid kom vi.
Jag var lite skeptisk till att ha med Siri då jag räknade ut att det skulle göra förbannat ont om någon ens tittade på tån. Och det gjorde det faktiskt med kan jag säga. Men Siri satt så himla lugnt och fint på en stol bredvid britsen.
Sköterskan skulle lägga på lapis och förvarnade då att det kunde svida. ” känner du att det svider”
”Nej jag känner iiiiingent AAAAAAAAAAJ!! NU GÖR DET VÄÄÄLDIGT ONT HÄR…AJ NU KÄNNS DET MER” jag hade precis hunnit tänka, vad skönt att det inte sved något innan helvetet började. Fy satan säger jag bara och tur Siri var med för jag fick ändå bita ihop för hennes skull känner jag. När sköterskan skulle hämta mer lapis(som jag själv ska lägga på…föga troligt!) Så fråga Siri ” Är du klar snart mamma? Gör det Väääldigt ont?” Varpå jag gav henne det mest överdrivet glada och högpicthigaste svaret som inte alls var sanningsenligt…inte någonstans! ” Ja jag är klar snart, och nu gör det inte aaaalls ont längre hehe”
Så uthaltandes gick vi genom apoteket för att fylla på med lite diverse..Siri valde Hello Kitty plåster(nu börjas det!) sen kunde vi åka hem igen…ja efter diverse stop här och var. (Lämna prylar, Hämta hund osv. )
När Fredrik kom hem åkte jag haltandes iväg igen. Men faktiskt gjorde det lite mindre ont. För första gången…ever… så storhandlade jag alldeles själv, annars brukar vi båda göra det eller bara Fredrik. Sen tankade jag upp bilen. Det är så värt alla kronor som läggs på bensin, den tiden jag sparar är ovärderlig.
Nej nu måste jag försöka sova lite. Somnade i soffan helt utmattad när jag kom hem. Och hela kroppen värkte. Dels för att vi haft en helt fantastisk Big Smile Day på jobbet, dels för att jag jobbat i fel skor(dem enda som är snälla mot tån med hemska för övriga kroppen) och så slutöigen för att jag spände mig något helt ofantligt på vägen hem. Den tjockaste dimman jag varit med om. Det var som att köra rakt mot en vägg hela tiden. Så fort körde jag inte och hem kom jag. Jag såg ca två meter franför bilen thats it. Usch inte roligt.
Gonatt och gomorron mina vänner♡