Nu kommer ett jobbigt inlägg! För mig är det i alla fall jobbigt. Tar det från början.
Jag har sedan en längre tid haft problem med min rygg, då och då blir det värre, ibland uthärdligt. Men så för några månader sedan började jag ha så ont att jag inte kunde röra mig normalt. Sökte vård, fick tid hos en sjukgymnast som konstaterade att jag har Skolios och är otränad i ryggen. Jaha?! Skoliosen hade jag ingen aning om så det var nytt. Att jag är otränad vet jag. Så har sedan dess testat gymmet+övningar hemma. Inget fungerar!

Smärtan har spridit sig, ändrat skepnad då och då och är nu för det mesta helt hemsk. Så förra veckan ringde jag vårdcentralen igen. Fick komma in på kontroll. Jag förklarade att smärtan sitter i ryggen mest på vänster sida vid revbenen och att det gör ont vid beröring eller då jag står, går och sätter emot ryggen mot tex en stolsrygg. Läkaren hörde mig nog inte för han mummlade Skolios och kände inte alls där jag påpekade att jag hade mest ont. Istället tryckte han vid ländryggen. Ont gjorde det även där men inte värst. Han kollade även reflexer under fotsulorna och tydligen fungerade inte fötterna som dem skulle. Fråga mig inte vad felet var. För jag fick inget svar på frågan. Jag fick ingenting mot smärtan och fick ingen hjälp alls med hur jag ska stå ut på dagarna&nätterna. Kan liksom inte resa mig upp från sittande inte heller från liggande. Kan knappt använda muskumaturen i rygg, bröst eller bålen då det gör så fruktansvärt ont. Är konstant stel i alla leder och musklerna känns förskräckliga.
Så jag tog vägen förbi apoteket för att fylla på förrådet av Voltaren Gel, Alvedon&Ipren, detta varvar jag då under dygnets alla timmar( var 4-5 timma) Sedan förra veckan har jag nu även fått ont i vänster knä och höger fotsula, så att gå längre sträckor är inte särskilt lockande. Jag har fått tid till Magnetkameraundersökning av ländrygg(inte hela ryggen som jag egentligen känner är ett måste!!) och remiss till ortoped.  Och detta ska jag gå och vänta på i ca 3 veckor. Så vissa dagar känner jag mig inte alls på topp, att gå med en kropp som gör konstant ont är inget roligt. När man då även ska fungera psykiskt är det inte alltid lätt. Och såvidare social är jag inte då. Jag är oroad över vad detta kan bero på och att gogla symtom har ibland varit en kvällssyssla, men på något vis lugnar jag ner mig när jag kan sätta diagnos på mig själv eftersom jag hos de läkare jag träffat inte fått ett enda vettigt svar. Men jag hoppas röntgen kan ge något svar.

Tur att jag inte börjat jobba än kan jag meddela. Minskad rörlighet och osocial är inga önskvärda egenskaper på mitt jobb.

Ni kanske undrar hur det går att ta hand om Siri&Rocky på dagarna?!. Som tur är har vi en så oerhört mysig dotter som är lugn, glad och även går för egen maskin och som fortfarande gärna sover sina middagslurer på mig, vilket leder till att jag då får vila.
Rocky märker av att jag inte är som vanligt och går så fint i kopplet på våra något kortare promenader.(ja förutom när instinkterna far i honom!) Sen är ju Fredrik min räddare. Han är underbar och att vi är två på kvällarna m m är guld värt.

Ja detta blev inget roligt inlägg alls, men ganska skönt att vräka ur mig allt med kände jag. ! Tur att man i grund och botten är så lycklig och tacksam och glad för annars hade dessa krämpor varit ett rent helvete från början till slut. Men älskar mitt liv i övrigt precis som det är♥