Jag kände mig alldeles överpysslig förut och ville göra något att ge till Fredrik när han kommer hem. Alltid roligt med överraskningar tycker jag. Då vi varit i stängda här hemma pga sjukdom jag och Smulan har vi inte hunnit ordna något speciellt.

Men så fick jag en idé, varför inte anamma uttrycket som slutar med”….denna har jag gjort i Slöjden” Så jag tog fram Cernitlera och formade ett hjärta. Som jag sedan satte mitt fingeravtryck på, sedan lyckades jag även få dit Siris tumm-avtryck(det var inte det lättaste vill jag meddela, men det gick!) Med hjälp av en nål duttade jag dit ’Vi Älskar dig’ och sedan tryckte jag igenom en virknål och gjorde ett hål. In i ugnen och såhär blev hjärtat efter bakning.

Tanken är att den kan användas som en nyckelring(vääääldigt manlig!..men ändå!)
Hade en grön ful tändsticks ask som jag enkelt klädde in i ett dubbelmönstrat papper.

Sedan klippte jag ut två hjärtan i samma papper.

Satte dit dem och drog sedan ett rött papperssnöre runt. Resultatet blev faktiskt riktigt fint. Kommer absolut att göra om fler tändsticksaskar…!!

Vad tycker ni. Denna present har inte kostat mig någonting mer än lite tid, då jag redan hade allt material hemma.

Idag är det den 14 februari, och Alla ♡-ans Dag. Jag älskar denna dag! Vi brukar inte fira den alls egentligen. Och Kära och förälskade är vi alla dagar på året. (Ja mer eller mindre i alla fall;-)..)Men på något vis gillar jag just denna dag ändå. 

Skulle vilja ge ALLA en stor kram idag (på avstånd då givetvis då vi ju lever i karantän pga Siris kräkningar de senaste dagarna) Jag brukar försöka dela med mig av min Kärlek till både nära och kära, men även främlingar, genom att le. Tänk vad mycket ett leende kan förändra en hel värld om så bara för några sekunder. När jag exmpelvis är ute och går och möter någon försöker jag alltid att le. Blir ju så mycket trevligare stämning då. Vissa gånger tittar personen i fråga på mig med en aning förvirrat uttryck, och jag riktigt ser hur hjärnverksamheten börjar gå på högvarv( vem är hon, känner jag henne…shit jag har ingen aning!) Men inte allt för sällan får jag ett spontant leénde tillbaka från en främande människa och ja då blir man ju ännu gladare.

I vintras när det var massa snö och inte så uppskottade trotoarer(vilket konstigt ord att skriva!) Så kämpade jag fram med vagnen..mötte då en äldre herre med butter min som kämpade sig fam med sin Rullator. Vi korsade vägen sammtidigt då jag säger ”Visst är det härligt med såhär Juligt väder” varpå han skrattade till och sedan blev vi stående där och småpratade lite. Innan vi gick åt varsitt håll igen. En så självklar sak men ändå ganska ovanlig, att prata med en främling helt spontant.

Vet inte hur många gånger jag sagt till Fredrik att jag skulle vilja åka runt på ålderdomshem och bara få prata med de äldre. Tänk vad mycket dem har att berätta, men tänk vad lite tid folk har att lyssna. Jag minns när jag som liten var och hälsade på farmor. Hon hade alltid någon liten historia att berätta om från när hon var liten. Åh vad jag saknar min Farmor, en mer godhjärtat människa får man leta efter.

Vill Önska Er Alla 365 Härliga Dagar, men en speciellt härlig Alla ♡-ans Dag.