När saker som egentligen inte skulle behöva hända ändå händer känns det väldigt tungt. När människor man bryr sig om och har brytt sig om inte mår bra mår inte heller vi bra.
Jag skriver för det mesta om roliga, lite smått komiska händelser i min vardag, och utelämnar då en del som inte är det minsta roliga utan snarare precis tvärt om.
En händelse jag gått och grubblat väldigt mycket på är något fruktansvärt! För en tid sedan kunde man i vår tidning läsa om att en kille i 25 års åldern, efter en olycka, gått in i skogen och försvunnit. Jag tyckte det var hemskt obehagligt och dessutom i detta hemska väder vi har haft med massa snö och annat. En tid efter att jag hade läst detta fick jag reda på vem det var. Och att det är en person som har betytt mycket och som jag varit väldigt nära. Visserligen för länge sedan. Men vi höll kontakten länge, även då han hamnade lite snett och fick åka till behandlingshem höll vi kontakten. Varje gång han ringde och berättade att han hade hållt sig ifrån drogerna kändes det som himlen blev lite blåare..och världen blev med ens ljusare. Det är hemskt att bara kunna se på när en person man bryr sig om förstör för sig själv, när en människa förändras för att passa in bland dem nya vännerna. Men man vet att innerst inne under ytan finns samma härliga människa kvar. Med samma humor, värme och omtänksamhet. Hans osunda val och hans sätt att förändras gjorde att jag tog avstånd..det var lättare att inte blanda sig i alls än att se på. Det kändes som en sten i magen när jag fick reda på att det var hann som hade försvunnit, och som dem fortfarande inte har hittat, det känns fruktansvärt att veta att han är någon stans och antagligen inte är vid liv längre. Han som var så stark och omtänksam, han som hade hela livet framför sig, han har kanske gjort många val i sitt liv som inte varit riktigt rätt, men han har alltid lyckats ta sig upp till ytan igen. Men inte denna gång..och det känns tungt att veta! Jag har haft mina stunder då det känts extra tungt och sådana stunder kommer nog alltid att finnas kvar. På något vis tror jag ändå att hoppet om att han finns i liv någonstans ändå finns kvar. Jag vet inte om dem har hittat honom ännu..Mina tankar går till dem som står/stod honom närmast. Hans familj, son, flickvän mfl<3
Jag är inte alls bekväm i sådana här situationer, och frågan är om någon är bekväm i situationer där man är mer privat än man måste. Men ibland måste man få ut saker som man grubblar över.
Angelica