Jag minns så tydligt att jag vaknade och var sjukt utvilad och pigg, mycket piggare än jag varit under hela graviditeten. Vilket var oerhört konstigt eftersom vi dagen innan varit på Ikea och strosat (läs; vaggat) runt och citygross gick vi igenom med. Hur som helst fick jag för mig att storstäda hela övervåningen. Sagt och gjort jag rev ut allt från badrummet och skrubbade varenda liten millimeter. Tvättade och tumlade handdukarna så dem var rena och fräscha. Sen gick jag över till sovrummet, flyttade undan sängen och gjorde verkligen kliniskt rent. Bäddadei med vita rena lakan och minns så väl att jag tänkte ”just typiskt om vattnet går i natt på dem fina lakana” dammsög trappan ned och när allt var skinande rent deckade jag lite smått i soffan. Vi bestämde oss för att Fredrik skulle hämta pizza runt 19 tiden. Ungefär sammtidigt började jag få lite ont i magen..mensvärk hade jag ju inte haft på 9 månader så tyckte det var lite konstigt. Insåg ganska snabbt att värken kom ganska regelbundet. ”Kanske dax att ladda ned en sån där app som jag kan klocka med” tänkte jag ganska lugnt. Gick sen  in duschen. När Fredrik kom hem hade jag ingen matlust alls men åt en liten bit pizza. Efter ett tag nämnde jag lite lätt att jag kanske börjat få värkar, men lugnade en ganska snabbt uppstressad sambo med att det kan man ju ha länge innan det är på riktigt.

Sen tilltog det ganska så snabbt och jag tog en alvedon och ställde mig i duschen, Fredrik klockade då var det 4 minuter mellan värkarna. Då ringde vi in till förlossningen. Men jag mena på att det inte var så farligt, så dem tyckte vi kunde avvakta. När vi la på bröt jag ihop lite lätt, men hämtade upp mig ganska snabbt.

Efter ytterligare någon  timma utan att alvedonen har hjälpt började jag få ordentligt ont. Vi ringde igen denna gången vägrade jag prata med dem så då tyckte dem att vi kunde åka in för en kolm men vara beredda på att få åka hem igen.

Fredriks stressnivå var då helt plötsligt på max och han lallade runt här hemma utan att få något riktigt vettigt gjort. Tur då att jag hade gjort listorna med allt som skulle med. Fredrik snöade liksom helt in på det där med tandkräm bara, men när han fick listan att gå efter gick det betydligt bättre. Haha.

När vi packat in allt i bilen ifall vi skulle få stanna så åkte vi till Linda&Anders där vi lämnade av Rocky. Jag stannade i bilen och kände att jag nog inte var kapabel att prata med någon, ut springer Linda. Och när hon frågar hur jag mår sammtidigt som hon kramar om mig så brister jag ut i gråt. ”Det gör såå ont!” På frågan om jag var nervös inför förlossningen svara jag bara, nej det har jag inte ens hunnit tänka på än.

Sen åkte vi iväg mot skövde, smärtan gjorde att jag tyckte vägen var sjuuuukt lång. Fick sitta och försöka andas så gott jag kunde, varenda litet gupp i vägen kändes som ett slag mot ryggen. Och spiken i kistan var trottoarkanten upp på parkeringen in till förlossningen.. bra placering på den!! De få metrarna in fick jag stanna två gånger för värkar så jag räknade ut att dem kom väldig tätt nu.

När vi precis ringde på klockan kom det lite tårar igen men direkt när vi möttes av den oerhört härliga människan som jobbade för dagen så blev jag bara helt varm i kroppen. Timmarna som följde är lite luddiga, undersökningen minns jag för när hon sa att jag bara var öppen 1 cm trodde jag att döden var nära. Jaha vi får åka hem! Men inte då för tappen var utplånad/mogen och cm för cm började jag öppna mig så det var på gång. Lyckliga vi blev kan jag säga. Fredrik ringde hem till sina föräldrar som var dem enda som visste att vi åkt in. Jag tänkte ringt min älskade syster Susanne, men det fanns aldrig riktigt något läge. Så jag missade det.
Natten tillbringades med enorm smärta, groggy efter sovdosen, full av lustgas, kräkande efter lustgas, felstick med epidural vilket jag inte ens kände för jag hade så djävulskt ont i alla fall. En svettig och seg  natt jag inte minns mycket av. Inte förens natten blivit dag och lunchtid utan min vetskap. Men det tar vi i morgon;)

Förra året så spenderade jag en del av dagen med mamma&pappa i skövde medans Fredrik jobbade. I magen låg då en nästan färdigbakad liten smula. Så trött var jag efter en kort shoppingrunda. Så när jag kom hem hade även Fredrik kommit hem, trötta som vi var så tog vi en powernap i soffan. Sen fixade vi god midsommarmat som vi käkade på altanen till smattrandet av ösregnet mot taket. Vi hade en lugn och mysig midsommarafton förra året. Vår sista då det bara var han och jag.

Inte konstigt att jag kände mig tung och trött med den magen, Fredrik hade gjort en krans på jobbet som vi skulle tagit med oss in ifall förlossningen hade inträffat på just midsommarafton. Så gulligt♡

I år såg det lite anorlunda ut detta året. Vår första midsommarafton med Siri♡ Den firade vi hemma hos Fredriks bror, ett gäng glada föräldrar, vänner och barn. Vädret var hur bra som helst med bara två små regnskurar medans vi satt och avnjöt maten. Det är så härligt att se alla glada barn springa runt och bara vara lyckliga♡

I år kunde du ha kransen på huvudet älskade SiriSmulan♥

Idag packade vi in oss i bilen och for till Mössebergs djurpark som ligger i Falköping. Det är en fantastiskt mysig djurpark med getter, hjortar, grisar, fåglar, hästar och lite andra djur. Dessutom finns det två lekparker och massa mysiga piknikställen. Fikat får man ta med sig själv. Det kostar verkligen ingenting att åka dit. Vi mötte upp Elinor&Olle, Josefine&Maja med.
Är så tacksam för dessa underbara vänner! Och barnen är så mysiga tillsammans.

Självklart passade jag på att buzza lite Nestlé min frukt till alla barnen med. Och det var en given hit verkligen!

Vi spenderade några timmar i parken med att titta på djuren, leka i lekparken och fika.

Åh vad vi gillar er♥ underbara barn!

När alla var belåtna styrde vi bilen mot Falköpings innerstad,  där vi besökte mitt gamla jobb Kappahl, åh vad jag gillade att jobba där. Så mysig personal♥ träffade goa Rebecca, Marie&Anita. Fina ni♥ sen spatserade vi in på Lindex där jag köpte en underbar klänning i randigt vilket nog var väldigt otippat av mig men jag testade den här hemma och den kommer bli en sommarfavorit. Sen blev det en top&tights till smulan. Vi gick en bra stund på stan sen besökte vi kyrkogården där älskade farmor&farfar är. Åh vad jag saknar min farmor. Det värker i hjärtat när jag tänker på att hon inte har fått träffa Siri eller fått uppleva så många av sina barnbarnsbarn. Hon var en fantastisk människa med så mycket godhet i sig att man mest ville krama henne hela tiden, dessutom gjorde hon väääärldens godaste köttbullar. Hon var allt man kan  önska att en farmor ska vara och mycket mer.

Sen vaknade Siri och då stannade vi till på McDonalds och gav henne en matburk och åt själva med. Hon fick sin första ballong, en given hit såklart. Hjälp vad hon grejade med denna ballong!

Igår ställde hon sig helt själv från golvet och gick iväg flera steg. Stora tjejen♥
Nu ligger hon bredvid mig i vår säng, hon sover för längesen och jag ska snart bära över henne till sitt rum, men finns det något mysigare än ett barn som andas så tungt och sover så djupt? Vill bara ha henne nära en liiiten stund till.

Att man kan bli sådär lite extra överlycklig  bara för att solen skiner.  Förmiddagarna hemma hos oss går i ett lugn tempo kombinerat med fart och fläckt. Jag brukar försöka hinna dammsuga och torka alla golv och ja så har jag ju alltid det där vardagsplockandet med disk och saker som lyckas hamna på helt fel plats hela tiden varje  dag. Däremellan blir det såklart en hel del lek och mys med Siri&Rocky. Och en sovstund för Siri.

Sen är det ju dags att fixa lunch. Och på eftermiddagen brukar smulan sova igen, sen är det full fart igen. Så det där med att vara mammaledig är ju oerhört lyxigt, men såvidare ledig är man inte. Men jag gillar det här livet också, hemmafrulivet. Snart startar en ny del av livet när vi kommer träffas betydligt mindre och vi jobbar som vanligt igen och Siri ska börja på dagis, men vi har hela sommaren framför oss..och vet ni..sta vecka har Fredrik smester♥

De här året har varit det underbaraste i mitt liv.

En vanlig syn här hemma är en sovande Siri som sover på mig. Ett tag ville hon inte alls somna i famnen, ett tag sov hon inget alls på förmiddagen..men det är nog en liten period som är övergående just nu, så jag tänker som så..den här tiden kommer vi aldrig att få tillbaka, så varför stressa runt och passa på att fixa massa saker när Siri sover när jag istället kan mysa. Visst hade det varit nice om hon somnade bra i sängen även vid dagsvilan, men det har vi försökt flera gånger och det vill hon inte helt enkelt.

Jag tror att närhet till mamman och pappan är oerhört viktig de första åren. Och ett tryggt barn är ett lyckligt barn. Och hittills känns det som om vi lyckas väldigt bra på att ge Siri trygghet.

I går traskade hon på ännu fler steg än innan, så sjukt roligt att hon kan gå helt på egen hand. Stora tjejen♥

Året var 2004, förväntningarna och uppladdningarna hade pågått i flera veckor..ja år kan man nästan säga. Så var det äntligen dags för studenten. Ja jag tog studenten för 9 år sedan. Helt galet!

Men idag var vi framme för att uppvakta Julia, en tjej som kämpat och verkligen lyckats med allt hon tagit sig för. Hon är en hyllad fotograf och en vacker människa inifrån och ut. Den glädje och lycka hon utstrålade speciellt i dag smittade av sig på alla vill jag lova.

Jag som ju har ganska lätt för att gråta och bli rörd fick bita ihop ganska myckey för att inte fälla tårar.
Är så glad för Julias skull och önskar henne all lycka i framtiden♥

Jag har virkat en studentuggla efter eget hitta på mönster, hittade nämligen inte ugglemönstret jag tidigare använt mig av, så gjorde på känn. Sedan gjorde jag ett kort från oss i familjen som lagt ihop til presenten. Av oss syskon&mamma å pappa får hon två berlocker till sitt Sabo armband. Ett J som ju står för Julia, och så en berlock som jag fastnade för lite extra, ett Ankare, det får stå för Hopp om en ljus och strålande framtid:)

Vädret blev bättre än väntat, så skönt att regnet gav vika för solen♥

Vaknade till smattret av regn mot fönsterbläcket. Mysigt på något vis, även om jag är en soldyrkare. Synd bara att regnet åven kom lägligt till alla skolavslutningar. Lite om inte väldigt synd!

Vi startade dagen med besök av min fina vän Catrin. Det är alltid lika roligt att träffa henne♥ vi fikade och lunchade inom loppet av en och en halv timma så jag är proppmätt!! Men åååå så gött det var.

Nu ligger jag i soffan med en utslagen Siri på mig. Sötunge! Hon har gått massor idag, mellan mig och soffan och vice verca. Blir ju så förbaskad stolt så fort hon lär sig något nytt. Älskade Siri♥

Går längs med möbler har hon gjort länge, men att släppa och gå på egen  hand har hon bara gjort den senaste veckan.
Nu går det fort.

Hur går det med alla er andras små sötisar.

Jag tänkte ju byggt en klädförvaringsvariant till Siri, ritning gjorde jag, skruv var jag köpt…virket förstod jag mig inte på..så…istället kom jag på den brillianta idén att flytta upp gästgaderoben till Siris rum. Tanken är att vi ska montera dit en stång till, me  det dröjer lite.

Hängförvaringen har legat oanvänd i förådet en tid, och nu kommer ett litet tips. Då hängförvaringen av någon anledning har mjuka hyllplan ligger inte de små kläderna så  bra. Men Ikeas boxar dem har på köksavdelningen passar perfekt!! Vi hade 4 sådana boxar under skötbordet så det var ju smidigt att bara ställa över. Nu har vi även köpt en 5:e, men den har jag inte med på bilden. Denna lösning blev kanon!!
Galgarna kommer även dem från Ikea!

Nu har jag även vikt iordning och hängt iordning lite noggrannare än på bilde  och det blev kanonbra:)

För drygt 2 veckor sedan tog Siri sina första två stappland steg. Och ungefär sammtidigt stod hon själv när man ställde henne. Står själv gör hon inte mycket  förutom när hon glömmer bort sig. Men så idag stod hon vid bordet i vardagsrummet och jag visade att hon skulle komma till mig, då släppte hon och tog 4stora vingliga kliv till mig:) likaså i hallen när ho  hade ställt sig upp mot en kartong. Släppte och gick 4steg till mig.
Stora tjejen. Ska bli så roligt när hon går. Rumphopparstilen håller i sig fortfarande men nest går hon längs med väggar och möbler.

Vart tog min lilla bebis vägen? Den frågan ställer jag mig varje dag. Nu är en oerhört rolig period när hon säger lite ord och härmar oss:)

Det är egentligen helt galet, men tiden går så fort att man inte hänger med riktigt. I går var vi iväg på kalas. Majas 1 årskalas. Jag träffade Josefine(&Robban) via vår föräldrakurs, sen när våra små sötisar blivit lite äldre så började vi ses på sångstunden. Så roligt att träffa någon från just familjegruppen. Nu är vi några mammor&barn som träffas lite då och då, badar,fikar och som igår kalasar lite:)

Jag tycker ju som ni redan vet om att pyssla, papper och kortpyssel blir det inte lika mycket av längre men desto mer virkning. Så jag virkade såklart ett litet bageri till sötnosen♥ Burken kommer från H&M Home, och är så söt. Siri har en vit, kusin Wilma har fått en rosa och Maja fick liksom Siri en vit fylld med bakverk.

Dem har mycket fint! Fick hem två små kakfat i plåt i veckan, underbara!

Kortet är en liten pastelldröm. Enkelt men fint. Vimplar har jag som ni märkt snöat in på helt nu. Men det blir ju så sött. Spets är något jag är svag för och gärna använder på mina kort.

Inslaget och klart. En present som kvalar in under kategorin ”Ära vare gud i höjden, denna har jag själv gjort i slöjden” men tror den blev väldigt uppskattad♥

Vill avsluta med att önska Maja en finfin 1 årsdag, galet att hon redan är 1 år, snart är det Siris tur att hålla kalas:)